Johan Edler d.ä. föddes som Johan Olofsson den 1 november 1734 i Västanede, Fors socken. Namnet Edler verkar han ha börjat använda först under 1760-talet. Som 18-åring började han i bildhuggarlära hos Jonas Granberg i Klövsjö. Kontraktet undertecknat 1752 finns bevarat. 

”Jag Johan Olson åtager mig af fri ock otwungen wilja at såsom lärodräng begifwa mig i tienst hos Bildthuggaren och byggmästaren kånstärfarne Mäster Jonas Granberg, ock uti samma tienst framhärda Femb åhr utan löhn ock kläder”. 

Jonas Granberg var den bäste bildhuggaren i trakten och snidade åtskilliga altaruppsatser och predikstolar. Ritningarna till dessa hade utförts av den begåvade kaptenen vid Jämtlands regemente Carl Hofverberg från Bergs socken. Hofverberg introducerade rokokon i sin hemprovins. 

Efter de fem åren skulle lärlingen tjäna Granberg under ytterligare två år mot viss lön. År 1758 gjorde Edler arbeten i Bräcke kyrka där det framgår av räkenskaperna att han fick lön. 

Följande år tycks de båda ha arbetat sida vid sida i Ovikens kyrka medan Edler sommaren därefter arbetade mer självständigt med predikstolen, ett mästarprov som kom på plats 1760. 

När Edler fick inkomster som egen mäster, kunde han köpa ett mindre jordbruk i Löfsta, Sundsjö socken och sedan gifta sig 1761. Efter fem år i Sundsjö drog familjen vidare till Lockne och bosatte sig så småningom i Änge, där Edler kom att bo till döddagar. 

Sitt första större självständiga uppdrag fick Edler i Alsen där han under 22 veckor utförde altaruppsatsen 1761. För altaruppsatsen kunde han kvittera ut 622 daler 16 öre. 1783 utförde han också predikstolen i Alsen. Båda förstördes emellertid vid branden i kyrkan 1919. 

Bröt mot ” jämviktens lagar”

Rödöns kyrka hade fått något så märkligt som en orgel och 1762 samarbetade Edler och Granberg med dekorationer till kyrkorgelns fasad. 

Vid det tillfället fick Edler också möjlighet att studera altaruppsatsen som Hofverberg hade ritat och målat. Den har ansetts vara banbrytande för kommande decenniers kyrkokonst i mellannorrland. 

Edler fick detta år också sitt första uppdrag utom länet, då han utförde altaruppsatsen i Stöde, som ”utan betänkande bröt mot den arkitektoniska jämviktens lagar”. 

Även denna gång var det Hofverberg som hade ansvaret för ritningen och målningarna. Följande år fortsatte Edler med altaruppsatsen i Marieby kyrka, förstörd vid branden 1876, och 1764 utförde han i samarbete med Hofverberg predikstolen i Ljustorps kyrka. 

1765 hade hans rykte också nått födelsesocknen Fors, där han fick uppdraget att bygga en ny klockstapel. Byggmästare var han ju inte, men han tycks ha klarat sitt uppdrag och ”Joh. Olofsson i Löfsta” fick kvittera ut 350 daler för sitt arbete. Själv tycks han ha velat poängtera sitt nya efternamn genom att skära in I.E.L. och årtalet 1765 i en av tornets bjälkar. 

En produktiv tid

Det var med skärjärnet han ville arbeta och förutom åtskilliga mindre arbeten utförde Edler altaruppsatser och predikstolar i många mellannorrländska kyrkor under de följande åren. Kyrkorna i Vibyggerå, Näs, Offerdal, Sollefteå, Multrå, Njurunda, Borgsjö, Lillhärdal, Hackås, Frösön, Myssjö, Hallen, Säbrå, Hammerdal, Föllinge, Brunflo och naturligtvis Lockne hörde till dem som kom att utsmyckas av honom. 

I Stugun uppförde Pål Persson en kyrka till ”självkostnadspris” och Edler bidrog med den sammanbyggda altaruppsatsen och predikstolen till en ringa kostnad. Till den i hemsocknen Lockne byggda kyrkan 1793-96 hade han förmodligen för avsikt att bidra med en altaruppsats, som han bara hade påbörjat när han insjuknade 1796. Han avled nyårsdagen 1797 vid 62 års ålder.

Sonen Jonas Edler, född 1764 i Löfsta, började redan i unga år att följa sin far och deltog i arbetet som lärling. Efter faderns död fick han fortsätta med de arbeten som fadern redan hade tagit på sig i Lockne och Lit. Jonas arbetade i faderns stil men nådde inte upp till dennes konstnärliga nivå. Han gjorde också arbeten bland annat i kyrkorna i Gudmundrå och Nordingrå i Ångermanland.

En yngre Edler

Johan Edler d.y., som inte alls var släkt med ovanstående, föddes 1831 i byn Ede i Lockne. Han var son till bonden Ivar Esbjörnsson och bör alltså ha hetat Johannes Ivarsson innan han började kalla sig Edler. 

Redan i unga år visade han en ovanlig förmåga att slöjda och skära i trä. 

1845 skickades den unge Johannes med några forkörare till Stockholm för att fortbilda sig. Han har berättat att föret var dåligt, så han fick gå större delen av vägen. Man vet att han vistades bland annat hos en ornamentmakare i Klara och sedan som lärling under fyra år hos en förgyllare Gustafsson. 

Som lärling var kosten enkel, spicken sill och potatis. Sovplatsen var på säckar fyllda med hyvelspån i en vrå av verkstaden. Så småningom avancerade han i yrket och kunde hjälpa mäster med olika arbeten runt om i staden. 

När den nya teaterbyggnaden uppfördes i Humlegården 1851, deltog Edler som träsnidare.

Deras vägar korsas

1853 var han åter hemma och gifte sig samma år. Några år senare köpte han hemmanet Änge nr 1 där han inrättade sin verkstad. Han skötte alltså sina sysslor som bonde samtidigt som han arbetade med uppdragen som bildhuggare och kyrkbyggare. Hustru och barn gjorde säkert en stor insats i lantbruket. 

1865 tog han tjänst som stockmakare vid Jämtlands Fältjägarregemente och fick avsked som fanjunkare efter 30 års tjänst. Hans första kända uppdrag i en kyrka kom från Lit 1856, där han renoverade och omförgyllde predikstolen. I den kyrkan hade Johan Edler d.ä. haft ett uppdrag nästan 100 år tidigare. 

De båda mästarnas vägar korsades åter vid samma tid i Hammerdal där det utfördes omfattande restaureringar. Edler d.ä:s magnifika predikstol renoverades och fick också en rosenkrans nedtill. 

1860 fick Edler d.y. sitt första stora uppdrag när den nybyggda kyrkan i Hotagen skulle inredas. Altaruppsatsen är ganska enkel men predikstolen har eleganta sniderier med den för Edler typiska rosenkransen kring korgen. 

Arbetade i Norge

När Edlers namn nu började bli känt runt om i Norrland, fick han uppdrag i ett flertal kyrkor. Han utförde arbeten i bland andra Njurunda, Refsund, Ås, Tuna och Stöde kyrkor innan han begav sig till Norge för skulpturarbeten i Levanger och Beitstads kyrkor. 

Restaureringen av Lockne kyrka väntade när han kom hem från Norge 1883 och under samma tid åtog han sig också ombyggnaden av Föllinge kyrka som skulle vara färdig för avsyning den 1 oktober 1885 enligt kontraktet. 

Han inredde även Laxsjö kyrka och tecknade kontrakt om uppförande och inredning av en ny kyrka i Harads. Den förstördes genom brand 1918. 

När den nya kyrkan i Marieby byggdes, utförde han inredningsdetaljerna. 1888-89 var han entreprenör för Jokkmokks kyrka och därefter för Holmö kapellkyrka. Sävars kyrka restaurerades 1895 och förstördes sedan också genom brand 1932. 

Frösö kyrka skadades genom eld 1899 och Edler d.y. forslade hem Edler d.ä.:s gamla predikstol till sin verkstad där han restaurerade och förgyllde den. Hans sista kända arbete antas vara en ram som fanns med vid den kyrkliga utställningen i Östersund 1905. Han avled 1910.

Ännu en snidare av rang

Minnesvården över bildhuggarna J Edler, som restes utanför Lockne kyrka för snart 80 år sedan, utfördes i sten av skulptören Olof Ahlberg. Han var född i Storhögen 1876. Tanken var nog att han en dag skulle överta gården efter föräldrarna Olof och Sara Olofsson. 

Men arbetet i jordbruket och skogen gav inte så mycket fritid och Olof hade visat talang när det gällde att hantera kniv och trä. När han var 22 år lämnade han hemmet och tog anställning som elev hos snickarmästaren Erik Olsson i Umeå. Där fick han lära sig att göra ornament på möbler. 

På Olssons inrådan sökte han till Tekniska skolan (Konstfack) i Stockholm där han gick högre konstindustriella kursen 1901-1904. Ett stipendium gjorde det möjligt för honom att studera utomlands i Tyskland där han besökte Berlin, München och Dresden. Efter att ha gift sig 1908 reste han och frun till Paris för vidare studier under ett år. Makarna återvände till Stockholm och hade ateljé vid Valhallavägen, där största delen av hans produktion skedde.

Storheter i brons

Olof Ahlberg hade täta kontakter med hembygden fastän han hade blivit stockholmare. Åtskilliga av hans verk finns i Jämtland. I Östersund har ”Far och son” i brons placerad i Badhusparken 1921 och ”Afrodite” också i brons med ursprunglig placering framför rådhuset 1951 varit särskilt uppskattade. 

På Hackås kyrkogård står minnesstenen över den legendariske skidlöparen Haldo Hansson. Jämtlandsanknytning har också bronsskulpturen ”Löparen” på Strömvallen i Gävle 1948 där Ahlberg har fångat Gunder Hägg i full aktion. 

Bland hans kyrkliga arbeten kan nämnas den stora altartavlan i Ragunda kyrka skuren i blekgyllene elfenbensträ och 1946 gjorde han en polykrom trärelief för hemsocknens kyrka i Häggenås på temat ”Låten barnen komma till mig”. 

Efter hans bortgång 1946 donerade arvingarna ett 40-tal skulpturer till Östersunds stad.

Karl-Olof Hallman