Fyrskepp, fartyg med anordning för att avge fyrljus, placerades på platser där det var svårt att bygga fyrar eller där landbaserade fyrar inte gav tillräcklig ledning för sjöfarare. Skeppen låg förankrade på sina stationer med hjälp av kraftiga ankare och fick namn efter de platser där de ankrades. Under dagen kännetecknades de av ett eller två stora röda klot i masterna och i mörkret lyste fyrljuset.

Världens första fyrskepp lades ut 1731 i Themsenmynningen vid banken Nore Sand. Det dröjde hela 100 år till innan Sverige fick sitt första. 1831 lades fyrskepp Nr 00 Hermina ut vid Falsterborev, försedd med fyrutrustning, två mindre kanoner för mistsignalering samt ankare och kätting. 

1872 fanns nio fyrskepp utlagda i svenska vatten, bland annat vid Grepen, Grundkallen, Jerskullen i Karlskrona och Svenska Björn. Som mest fanns 24 fyrskepp utlagda vid de svenska kusterna. 

Männen på fyrskeppen

Livet ombord på ett fyrskepp var inrutat och ofta enformigt och det var inte alla som kände sig manade. I en artikel i Vår flotta (1920), konstaterar en kåsör att ”Det är icke någon vanlig sjömanstyp som väljer yrket i fråga”. Han skriver vidare:

”Männen på fyrskeppet ha kanske fått yrket i arv och de ha blivit ett släkte för dig, ett slags sjömän, skurna efter särskilt och finare snitt. Deras göromål äro enformiga och städse påfrestande. Framför allt gäller det att hålla fartyget på sin plats och lampan brinnande. Fartyget angiver läget av undervattensklippor eller grund, där det icke låter sig göras att bygga någon fyr. Helt plötsligt kan fartyget vilka släpare ankaren och kärringar med sig och ändra plats. Sådant får icke hända; fyrmästaren måste ständigt känna sig förvissad om, att hans skepp ligger just där det skall ligga och ingen annan stans.”

Samtidigt, betonar kåsören, fanns det fördelar med att vara anställd på ett fyrskepp:

”De äro befriade från många omsorger, som vi andra måste dragas med; de behöva icke tänka så mycket på sina kläder eller sin sociala ställning eller dagliga utgifter och annat sådant. De ha få men bestämda göromål och livets kurs klart utlagd. Och framför allt – de ha att göra med realiteter, något som vi vardagsmänniskor ofta måste försaka. De ha också sitt brödraskap, sin historia och sitt yrkes nedärvda romantik.”

Livet ombord

Fyrskeppsveteranen Johan Mattsson (1887–1985) tjänstgjorde under många år och har berättat om livet ombord, bland annat i Aktuellt från Sjöfartsverket 1982, återpublicerad i Svenska Fyrsällskapets tidning Blänket nr 2010:2. 

Mattsson tjänstgjorde under flera år på fyrskeppet Västra Banken. Fartyget hette från början Fyrskepp nr 23 Kopparstenarne, efter den station där den först låg mellan 1902 och 1910, och mellan 1911 och 1922, vid den tid då Mattsson tjänstgjorde, låg den vid Grundkallen. Från 1923 tills den togs ur drift 1970 låg den vid Västra banken och det blev också dess namn. 

Besättningen bestod av åtta man, vid denna tid Mattsson själv, fyrmästare Johan Christian Möller, fyrvaktare John Leonard Ahlinder, maskinist Jan Andersson, fyrbiträdena Mathias Lundberg och Axel Konrad Höjer samt kocken Helmer Jansson.  

Manskapshytterna låg under huvuddäcket och på huvuddäcket låg mässen, köket och nedgången till maskinrummet och mistluren. För om mässen fanns ett rymligt fördäck med ett kraftigt ankarspel samt flera skåp. Fyrmästarens kajuta och sovhytt låg akteröver.

Arbetsdagen var oregelbunden, beroende på sjögången och i texten berättar han:

”Arbetena var rengöring, putsning, rosthackning, målning samt destillering av sjövatten till färskvatten c:a en gånger per månad. Vakterna gicks efter uppgjord lista, både dag och natt, och det var alltid en man på däck.”

Gjorde en tavla

Varje morgon klockan åtta tog man vattenvikt och temperatur för SMHI. Dessa uppgifter insändes sedan månadsvis, eller vid passande landförbindelse. 

Fritidssysselsättningen var a och o, berättar han också:

”Mest arbete var att tillverka fisknät. Både svarv och hyvelbänk fanns, där ofta någon övade sina färdigheter. Särskilt minns jag Höjer, som varje år tillverkade ett halvt skepp i trä – både segel och skrov – vilket blev en mycket prydlig tavla när det kom inom ram. Själv riggade jag under året upp en modell av ett barkskepp. Läsning, kortspel, schack och grammofon var andra tidsfördriv.” 

Så levde familjen

Besättningsmännen ombord på fyrskepp var inte sällan gifta och hade familj. 

Så hur var det då att leva med en man som tjänstgjorde på ett fyrskepp? I likhet med många sjömanshustrur var kvinnorna tvungna att klara sig själva och ta ett mycket stort ansvar för familjen under långa perioder. 

Det berättar Karin Westerberg, änka efter Uddo Westerberg som tjänstgjorde på Västra banken i 20 år, i tidningen Blänket, nr 2015:2. 

Som längst blev det 104 dagar eftersom man inte kunde hitta någon avlösare till hennes man. 

Familjen lyssnade på de korta radiomeddelanden som sändes mellan fyrskeppen för att få en uppfattning om hur de hade det ute på fyrskeppet, men det var endast formella meddelanden. Ibland skickade Karin tidningar och en nybakad kaka till maken med motorbåten och barnen plockade blommor. På ledig tid på Västra banken tillverkade Uddo i sin tur leksaker som överraskning till barnen när han kom hem. 

På 1950-talet började fyrskeppen ersättas med bottenfasta utsjöfyrar såsom kassunfyrar, fasta fyrar placerade på havsbotten utanför land. 

Såldes till privatpersoner

Den främsta anledningen var de ändrade arbetsavtalen i slutet av 1950-talet, som kom att öka kostnaden för personal och fartyg. Den tekniska utvecklingen bidrog också till förutsättningarna för att ta bort fyrskeppen. 1965 återstod endast sju av de 24 svenska fyrskeppen och 1972 drogs den sista, Falsterborev, in.

När fyrskeppen inte längre behövdes för sitt ursprungliga syfte fick de nya användningsområden som arbetsfartyg eller pråmar. Vissa såldes till privatpersoner och en del av dem skrotades. 

I Sverige finns tre fyrskepp bevarade för allmänheten, enligt Svenska Fyrsällskapet. På Göteborgs Maritima Museum kan man beskåda fyrskepp Nr 29 Ölandsrev och i Gävle ligger fyrskepp nr 2B Almagrundet, som ägs och sköts av Almagrundets Vänner. I huvudstaden vid Vasamuseet på Djurgården, ligger fyrskepp Nr 25 Finngrunden och visas för allmänheten.

Bitte Melin Assarmo