Han sjöng sig en plats i folkets hjärtan med slagdängan Gulli-Gullan och hälsningsfrasen ”Tjosan”. Senare medverkade han i några filmer, låg ett tag trea på Svensktoppen och gjorde en USA-turné. Jokkmokks-Jokke, som uppträdde i samedräkt, gick hem i stugorna. Same var han emellertid inte.

På vissa sätt påminner Jokkmokks-Jokke om Gösta ”Snoddas” Nordgren, bandyspelaren från Hälsingland som blev omåttligt populär med sin Flottarkärlek. 

Båda växte upp i Norrlands vildmark, slog igenom som sångare och glömde aldrig sin bakgrund.

Bengt Johansson, som var Jokkmokks-Jokkes ursprungliga namn, växte till skillnad från ”Snoddas” emellertid upp i övre Norrland. Närmare bestämt hemmanet Djupbäcken vid byn Porsi i nuvarande Jokkmokks kommun. Gården han växte upp i finns inte kvar; alla hus i området revs på 1960-talet när Porsi kraftstation byggdes och Luleälven översvämmade marken. 

Tidigt föräldralös

Jokkmokks-Jokke växte upp under svåra förhållanden. Under mellankrigstiden var Norrlands inland Sveriges fattigaste del, och landsbygden var särskilt utsatt. 

Jokke var ett av elva syskon. Hans mamma dog i cancer när han var åtta och pappan drunknade i Luleälven när han var 15. Tidigt föräldralösa fick syskonen ta hand om sig så gott det gick. 

För Jokke innebar det att han slutade skolan i förtid för att klara försörjningen. Något som då var möjligt genom den senare bortskaffade paragraf 48 om minimikurs i skollagen, som gjorde att barn i fattiga familjer kunde lämna skolan efter bara fem år.

Hårt arbete

I vuxen ålder uttryckte Jokke ofta bitterhet över myndigheternas hantering av hans skolgång. 

När han kidnappades av Lasse Holmqvist i tv-programmet Här är ditt liv berättade han upprört om beslutet om minimikurs, vilket han menade hade gett honom svårigheter i arbetslivet. 

Vid samma tillfälle nämnde han att han fått betyget C i sång, alltså underkänt.

I stället för skolbänken blev Jokke skogsarbetare, ett hårt jobb för en 15-åring i en tid då maskiner inte var vanliga i skogsbruket. 

Några år senare blev han rallare, och var med när Inlandsbanans sista spik slogs i 1936. Senare jobbade han även som målare på SJ, innan han äntrade artistbranschen. 

Hans kropp var redan då märkt av det hårda slitet i skogen och på banvallarna.

Gulligullan och tjosan

Redan under åren på SJ hade Jokke gillat att sjunga och spela gitarr, om än i mindre skala. 1954 kom han till Stockholm, och lanserades av nöjesprofilen Gustaf ”Topsy” Lindblom. Han uppträdde ofta på Nalen, men de riktigt stora framgångarna…