tt Las Vegas, en av världens främsta nöjesmetropoler, hamnade i Nevada, långt från New York, Los Angeles och Chicago kan tyckas märkligt men det har sin förklaring. 

Las Vegas fick stadsrättigheter 1905. Att det ens byggdes en stad där berodde från början på att det var en plats att stanna till på för de som färdades västerut. I 1900-talets början var de federala myndigheterna fast beslutna att utrota alla former av spel. Nevada var den sista delstaten som 1910, och det mycket motvilligt, förbjöd spel. Det var till och med förbjudet att singla slant om en öl eller ett glas whisky, vilket varit mycket populärt på den tiden. Men med tiden kom Nevada allt mer att se genom fingrarna vad gällde förbudet. 

Vändpunkten kom den 3 juli 1930, då USA:s president Herbert Hoover skrev under beslutet att bygga den väldiga The Boulder dam, som senare döptes om till Hooverdammen. Arbetet inleddes 1931 och befolkningen i Las Vegas svällde strax från 5 000 till drygt 25 000, med arbetare som kommit från hela landet. De inflyttade, till 99 procent män, behövde underhållning och förströelse. Varvid lokala affärsmän och kriminella började samarbeta för att etablera kasinon och varietéteatrar med showflickor. 

Nevada var ingen rik delstat och dess politiker insåg direkt att detta kunde var bra för ekonomin. Samma år som dammen började byggas lagstadgade de att spel nu var tillåtet på lokal nivå. Det fanns redan en infrastruktur av illegalt spel i delstaten, som nu kunde överföras till hastigt uppförda kasinon. Men det var inte bara på dessa som det spelades utan också där man minst skulle vänta det, nämligen på delstatens fängelse, Nevada State Prison i Carson City.  

Första dödsstraffet

NSP invigdes 1862 och var det enda fängelse i Nevada som utrustats för att utföra dödsstraff. Det var också där som det första dödsstraffet med gaskammare utfördes i USA. 

Riktigt hur och varför det 1932 öppnades ett kasino i fängelset är inte klart. Den vanligaste teorin går ut på att fängelseledningen drogs med i den allmänna yran över att spel blivit lagligt i delstaten 1931. Att fångarna liksom arbetarna vid dammen behövde förströelse, och att kasinot kunde hjälpa till att hålla ordning innanför murarna. 

Själva kasinot kallades ”The Bullpen”, (inhägnaden för tjurar). Spel var rent formellt inte lagligt för fängelsekasinot hade ingen spellicens, vilket myndigheterna blundade för. Det spelades poker och andra kortspel, liksom tärning. Fångarna hade också egen valuta som användes på kasinot, i låga valörer, 5, 10, 25 och 50 cent, 1 och 5 dollar. En viss del av vin-sterna gick till en fond för fångarnas välmående, vilket var ett sätt för ledningen att legitimera spelet. Det var fångarna själva som ansvarade för ordningen på kasinot. Fusk var totalförbjudet och den som blev påkommen blev portförbjuden. Även påtryckningar och hot var förbjudna.  

Kasinot var unikt. Inte på något annat fängelse i USA förekom något liknande. Det var mycket populärt och verksamheten fortsatte ända till 1967, då federala myndigheter genomförde en drive för att utrota illegala spel på landets fängelser, varvid även kasinot i Nevada fick stänga igen. Det revs och den nya fängelsedirektören inrättade därefter utrymmen för som han uttryckte det, ”mer hälsosamma aktiviteter”, närmare bestämt bordtennis, volleyboll och måleri. Vid det laget hade Las Vegas växt och växt till en glamorös spel- och nöjesmetropol. 

Fullkomlig psykopat

Detta skulle inte ha hänt utan Benjamin ”Bugsy” Siegel, en av de mest ökända gangstrarna i USA:s historia. Han dök också upp i filmen Gudfadern II, i fiktiv form som Morris ”Moe” Greene, i anmärkningsvärt sansad form. Verklighetens Bugsy var en fullkomlig psykopat. Hans smeknamn kom från engelskans bed bug, eller kort och gott bug, vägglus, slang för galen och våldsam. Bugsy, född i Brooklyn 1906, växte upp i fattigdom och kriminalitet i de judiska kvarteren. Han slog sig i unga år ihop med Meyer Lansky, som även han figurerade i fiktiv form i Gudfadern II, som Hyman Roth. Tillsammans bildade de The Bugs and Meyer Gang. Snart kom Bugsy och Lansky att göra affärer med Charles ”Lucky” Luciano, den främste av alla maffiabossar. Och Bugsy ingick därefter i ”Murder Incorporated”, den ”firma” i Lucianos syndikat som specialiserade sig på mord och våldspåtryckningar. Det var aktiviteter som Bugsy utförde med entusiasm. 

Lyxhotell i Las Vegas

Bugsy började bli lite för högprofilerad. Polisen i New York hade ögonen på honom. Maffian ville inte bli av med en av sina bästa och valde därför att skicka Bugsy till västkusten. Han kom snabbt att styra över illegala spel och prostitution, köpte flotta hus och umgicks med en rad Hollywoodstjärnor, däribland Clark Gable, Cary Grant, Jean Harlow och Gary Cooper. Parallellt tog han också över kontrollen av flera fackföreningar i Hollywood, och anordnade strejker så att filmbolagen sedan snabbt betalade honom för att avbryta dem. 

1941 ställdes Bugsy inför rätta efter mordet på Harry ”Big Greenie” Greenberg, gangster och en av hans barndomskamrater.Men bevisen var bristfälliga och han frikändes 1942. 1944 stod han åter inför rätta, den här gången för illegal spelverksamhet. Än en gång blev han frikänd. Under rättegångarna hade det förts fram många osmakliga detaljer om Bugsys förehavanden. Hans image hade krackelerat och han var inte längre lika välkommen i de glamorösa kretsarna. 

Bugsy beslöt sig för att återuppfinna sig själv. Han lät sina underhuggare ta hand om ruljangsen på västkusten och inledde ett helt lagligt samarbete med William R. Wilkerson, att uppföra ett lyxhotell i Las Vegas, Flamingo Hotel, där Bugsy skulle stå för spelet och den bästa mat, dryck och underhållning som gick att uppbringa. Bugsy blev snart som besatt av hotellet. Varefter han hotade Wilkerson till livet om han inte överlämnade sin ägandedel till Bugsy. Wilkerson gjorde som han blev tillsagd och valde därefter att gå under jorden i Paris. 

Dödat flera män

Flamingo Hotel tillhörde nu Bugsy och maffian som hjälpte till med finansiering. Bugsy insåg att det måste bli något alldeles extra. Varför skulle folk annars bege sig till Nevada? Bara det bästa var därför gott nog för Bugsy. Och eftersom det rådde brist på många material efter kriget så kostade det. Bugsy höll noga översikt över bygget. Under ett samtal med en av byggmästarna slank det ur Bugsy hur han personligen dödat flera män. Byggmästaren bleknade men Bugsy bara skrattade, ”Lugn! Vi dödar bara varandra!” Hotellbygget var från början tänkt att kosta 1,2 miljoner dollar. Snart var kostnaderna uppe i fyra miljoner, och sedan sex miljoner.  

Flamingo Hotel invigdes den 26 december 1946. Gästerna var främst lokalbor, plus en och annan kändis från Hollywood men det blev inte den glamorösa invigning som Bugsy hoppats på. Inom två veckor uppgick skulderna till en kvarts miljon dollar. Bugsy hyrde en PR-firma och den 1 mars 1947 öppnade hotellet igen. Meyer Lansky hjälpte Bugsy att få fart på spelen. De gick snart med vinst men maffiabossarna hade tröttnat på Bugsy och hade kommit fram till att han sannolikt stoppat en hel del av deras pengar i egen ficka. Sent på kvällen den 20 juni 1947, då Bugsy befann sig hos Virginia Hill, träffades han av flera skott, avfyrade genom fönstret. Skytten efterlämnade inga spår och mordet förblir olöst. 

Första tonårsidolen

Flamingo Hotel stod kvar. Och folk flockades till i allt större mängder, lockade av kombinationen av spel, lyx och underhållning. ”Bugsys hotell” kom att stå modell för de nya hotell och nöjespalats som snart dök upp, The Sands, The Sahara, The Riviera, Caesars Palace och The Golden Nugget. 

Den som riktigt satte Las Vegas på kartan vad gäller underhållning var Frank Sinatra. Och Las Vegas hjälpte honom att sätta fart på karriären igen. 

Frank Sinatra var sannolikt den första stora tonårsidolen, vars fans kallades ”Bobby Soxxers” efter Bobby Socks, populära strumpor bland tonårsflickor. Han slog igenom stort i början på 1940-talet men i början på 1950-talet hade hans popularitet dalat. Han hade fått mycket negativ press för att ha skilt sig från Nancy Barbato och sedan gift sig med Ava Gardner och det skrevs också att han hade kopplingar till maffian. 

Sinatra gjorde sitt första framträdande i Las Vegas i september 1951, precis i den vevan då staden började bli ett allmänt turistmål. Därefter blev hans konserter evenemang att resa till och snart stod han åter på topp. 

Även Elvis Presley kom att lita till Las Vegas-magin. När karriären dalade på 1960-talet var det hans filmade comeback 1968, följd av fyra veckors konserter på International Hotel i Las Vegas, som innebar vägen till nytändning. Och Elvis har än i  dag en närvaro i Las Vegas, i form av de imitatörer som förrättar vigslar. 

Michael Dee