Läsarnas egna berättelser:
Efterkrigstiden, särskilt 1950-talet, brukar räknas som den tid då bilen blev nästan var mans egendom. Småbilar som Volvos PV 544 och Volkswagen var billiga nog även för en arbetare. Bensinstationer och bilverkstäder växte upp längs många vägar, och Medelsvensson kunde åka på bilsemester eller hälsa på släkt och vänner.
Men bilutflykter var inget nytt då, även om de länge var förbehållna de välsituerade.
Jag kan berätta om Severin Löwenhielm, som köpte bil ungefär 1916. Severin var född i Klockhammar, Närke, men han läste kemi på Teknis i Örebro och sedan på Tekniska Högskolan i Stockholm. Han fick en bra tjänst vid Myntverket, och familjen hade en stor villa i Djursholm.
Skaffade bil!
På somrar och helger bodde de ofta hos släkten på Västanfors herrgård, nu i Fagersta kommun. Hans fru Malla var född Enhörning och dotter till Magnus Enhörning, förvaltare vid bruket och herrgården i Västanfors. Severin hade kamera och fotograferade en del.
Paret Löwenhielm hade inga barn. Efter makarnas död fick Fagersta kommun hand om en hel del av hans bilder. De speglar vad man gjorde: födelsedagsbilder, kaffe på balkongen, något bröllop i parken och utflykter i trakten. Vid seklets början var det häst och vagn eller tåg som gällde.
Men sedan skaffade han bil, och då kunde det bli lite längre utflykter. På en bild här ser vi hans bil vid ett hus i Norberg. Severin tar bilden och hans hustru Malla sitter på platsen intill förarsätet. Huset i Norberg har identifierats som det gamla välkända Elsa Anderssons konditori, som tyvärr gick till spillo i en mordbrand förra året. Man har alltså tagit sig en biltur för eftermiddagskaffet och har förmodligen tre släktingar på herrgården med i baksätet.
Barndomshemmet bevarat
Men Löwenhielms åkte ofta med bilen från Djursholm till Västanfors, i varje fall om vårarna och somrarna. Det var lång väg, och det gick inte så fort på den tiden. Man fick förstås ha matsäck med för att kunna ta matrast ibland.
Jag kan visa en bild här, där Severin sitter med smörkniven i högsta hugg och Malla vid sin sida. Kanske har han tagit den med stativ och självutlösare, för det var ganska vanligt förr. Men ibland hade de någon i sällskap, ofta en släkting, som kan ha tagit bilden.
Severin dog 1947 och Malla 1954. Hon hade sålt Västanfors herrgård till kommunen när hon blev änka. Där kan man nu ännu se hur hon bodde för länge sedan, för hennes barndomshem i den ena flygeln blev museum.
Severins bilder skänktes alltså till kommunen och finns numera vid Bruksmuseet i Fagersta.
Arne Stråby
