I februari 1907 rymde elefanten Topsy från en cirkus i Norrköping. Den tog sig ända till grannstaden Söderköping innan den kunde infångas. Uppståndelsen kring det exotiska och djuret var förstås stor. En som lär ha varit instrumentell i infångandet var en viss Gustaf Lindblom, då en lovande friidrottare. Om sin roll i det hela sa den alltid frispråkige Gustaf senare att ”jag var lika duktig då som nu på att skapa publicitet kring min person”. Oavsett betydelsen av Lindbloms insats fick han därefter smeknamnet ”Topsy”, som skulle följa honom genom livet. ”Onekligen bra för varumärket”, kommenterade han senare detta i en intervju för Expressen.
En annan historia talar om att smeknamnet verkligen etsade sig fast efter en bandymatch kort senare. Gustafs IFK Norrköping mötte då IFK Uppsala och förlorade med 15-0, och en av lagkamraterna tyckte att ”Topsy” rörde sig ”elefantklumpigt” på isen.
Favorit inför OS
”Topsy” Lindblom föddes 1891 i värmländska Kristinehamn, men familjen flyttade snart till Norrköping. Här började den unge Gustaf utöva ett stort antal idrotter, och skulle visa vara ganska duktig i alla. Möjligen undantaget bandy, då. På sommaren var det tresteg, höjdhopp, häcklöpning, tennis och fotboll som gällde medan han på vintern brottades och snörde på sig bandyrören.
I friidrott tävlade han för IFK Norrköping, en förening som då var framstående i grenen. Hans sju år äldre namne och klubbkamrat, Gustaf ”Nubben” Nordén, förbättrade 1908 det svenska rekordet i tresteg. Året efter blev han förste svensk över 14 meter – en prestation som fick ett antal Norrköpingsgrabbar att satsa på disciplinen. Drivande var den då 18-årige ”Topsy” Lindblom – och hans vilja och tuffa träningsmetoder gav resultat. Klubben lyckades få med ett antal idrottare när det var dags för OS i Stockholm 1912.
När uttagningstävlingarna hölls under våren imponerade den långe ”Topsy”. Den 24 maj hoppade han för första gången över 14 meter, och i den sista tävlingen före OS for han iväg 14,45 – nytt svenskt rekord. Nu tillhörde ”elefantjägaren” favoriterna i de stundande olympiska spelen.
Koncentration och vilja
Trestegstävlingen i Stockholms olympiastadion blev något av ett antiklimax. Favoriterna, bröderna Tim och Dan Ahearne, kom inte till start. Istället var amerikanen Platt Adams segerkandidat. Men han misslyckades och blev utslagen i försökstävlingarna. Där sopade istället Gustaf Lindblom banan med konkurrenterna. I första hoppet skuttade han iväg 14,74, i det andra ökade han på till 14,76. Stadionpubliken jublade och anade att tävlingen var avgjord – redan i försöken.
Så var det också; till finalen gick förutom ”Topsy” hans klubbkamrat Georg Åberg och likaledes svenske Erik Almlöf. Ingen kom riktigt i närheten av ”Topsys” inledande språng och ”elefantklumpige” Gustaf Lindblom hade vunnit OS-guld!
Senare skrev sportjournalisten Sven Lindhagen att ”Topsy” ”var en duktig idrottsteoretiker, men något spänstfenomen var han inte. Med koncentration och obändig vilja nådde han 14,76 i tresteg”.
Mycket tid att fira framgången fick han emellertid inte. Samma kväll ryckte han in för militärtjänst vid Kungliga flottan i Stockholm.
Senare under 1912 vann så ”Topsy” SM i tresteg, men sedan började han trappa ner. Sista rycket i de stora sammanhangen var under en USA-resa 1913 då han deltog i amerikanska mästerskapet. Tyvärr blev han matförgiftad och hoppade bara 13,45, vilket ändå räckte till en femteplats.
Tog över Nalen
Nedvarvningen som aktiv innebar dock inte att ”Topsy” Lindblom lämnade idrotten. Tvärtom. Snart blev han redaktionschef på Idrottsbladet och var drivande när tidningen började blomstra.
Här visade han prov på den fallenhet för administration han senare skulle ha så stor nytta av. Samtidigt var han under två perioder sekreterare i boxningsförbundet, och anses vara den som lyfte svensk boxning till europeisk toppklass på 30-talet. Ett tag var han dessutom manager för tungviktsboxaren Olle Tandberg.
Ändå är det för något helt annat de flesta minns ”Topsy” Lindblom. I alla fall den äldre generationen. 1933 tog nämligen ”Topsy” över danssalongen Nationalpalatset i Stockholm, mera känd som Nalen.
Tidigare hade han arrangerat boxningsmatcher i lokalerna, men nu skulle han förvandla det tämligen sunkiga haket till något stort. Under hans ledning blev Nalen en internationellt känd scen för dansmusik, främst då jazz.
På 40-talet var det ett favorittillhåll för de så kallade swingpjattarna, killar med stora kavajer och smala byxor garnerat med vidbrättade hattar. 1947 öppnade så en av de mindre salongerna under namnet Harlem; här samlades jazzentusiasterna för att lyssna på bland andra Arne Domnérus och Putte Wickman.
”Mycket händer och fötter”
Den aningen sträve ”Topsy” Lindblom styrde sitt Nalen med järnhand. Diplomati låg inte för honom, man han hade näsa för vad som var gångbart. Inte minst utmärkte han sig för alla annonser: ”Festligt, folkligt, fullspikat”, ”Där mycket händer och fötter” och ”Gata Regerings 74 var adressen” var några av de mest kända.
”Topsys” arrangemang var högst varierande. Då och då kom Frälsningsarmén och spelade, ibland uppträdde folkdanslag och det hände faktiskt att präster äntrade scenen. Alla skulle kunna gå till Nalen och trivas; gammal som ung, Med tiden blev nöjespalatset en institution, det var dit man gick för att ha kul och det var där de stora artisterna framträdde. Då och då lyckades ”Topsy” till och med locka över stjärnartister från USA. Det var ingen hejd på framgångarna.
Som övertygad renlevnadsman höll Lindblom spriten borta från Nalen. Själv påstod han att han drog sitt sista bloss i augusti 1918, några dagar e-f-t-e-r sin sista SM-tävling i tresteg! Ändå gick han bort ganska ung. 1960 drabbades han av hjärnblödning, och en av Sveriges stora idrotts- och nöjesprofiler hade tystnat för gott vid 68 års ålder.
Björn Schüberg
