Vägnätet längs kusten är väl utbyggt. Bästa sättet att resa och att uppleva denna del av Medelhavet är dock att färdas med något av de mindre passagerarfartyg av typen yacht med plats för uppemot 30 passagerare. Det förekommer också omfattande färjetrafik från det kroatiska fastlandet till de många öarna.

Vår kryssningsresa inleds i staden Split i centrala Dalmatien, enkel att nå med flygförbindelser direkt från Sverige. Den charmiga stadens historia går 1700 år tillbaka i tiden när kejsaren Diocletianus började uppföra det palats som idag är Splits mest berömda sevärdhet. Den rektangulära byggnaden, vilken upptar inte mindre än 29 000 kvadratmeter är på alla håll omgärdad av höga murar. 

Palatset blev under invasion av fientliga folkslag på 600-talet en tillflyktsplats för den omgivande befolkningen. Bostäder uppfördes och trånga gränder anlades. Arvet har bestått och i flera av gränderna finns idag små butiker eller enklare näringsställen. De flesta besökarna föredrar ändå att flockas på den breda strandpromenaden Riva med dess stora utbud av restauranger och kaféer där man njuter marenda med dalmatiska smårätter eller nyfångad fisk, gärna med något gott kroatiskt vin. I närbelägna Trogir finns välbevarade minnesmärken från romartiden.    

I Split embarkerar vi m/s Riva från Katarina Line, ett av ett femtiotal hel- eller delägda fartyg i rederiet som specialiserat sig på kryssningar utmed den kroatiska kusten. Rederiet grundades för drygt 30 år sedan av Katarina Hauptfeld med yrkesbakgrund från Stena Line. M/s Riva tar cirka 25 passagerare och en besättning på mellan fem och sju personer. I de komfortabla hytterna finns tv, luftkonditionering och sköna sängar, i matsalen serveras kulinariska måltiden anrättade av fartygets egna kockar. På soldäck finns solstolar och jacuzzibad. Även ett gym finns ombord.

Motståndskraftig sandsten

Vårt första strandhugg är på ön Brac, närmare bestämt i den pittoreska staden Pucisca med sin medeltida bebyggelse och välkomnande småbåtshamn. Mitt i staden tronar den vackra kyrkan Sankt Jerome från 1566, fortfarande i bruk. Brac är mest känd för sin mycket motstånds kraftiga sandsten. De flesta byggnader är uppförda i detta materiel, flera av dem för hundratals år sedan. Trots detta är ytan jämn och slät. 

Mejslar för hand

Här finns också en grundläggande utbildning i stenhuggeri, som en del i det kroatiska skolsystemet men även välkomnande elever från andra länder. Elektriska hjälpmedel är förbjudna, allt mejslande sker med hammare och mejsel. Eleverna kommer hit när de är omkring 15 år gamla och efter avslutad treårig utbildning arbetar de huvudsakligen med arkitektur eller restaureringsarbeten. Den vita eller aningen gråvita sandstenen exporteras världen över. I Pucisca träffar vi Josip Radic, en konstnär som nyttjar sandstenen som material. Mest känd är han för sin modell Sankt Peterskyrkan i Rom vilken tog honom närmare fem år att färdigställa. Hans kraftiga och valkiga händer vittnar om att materialet är mycket svårarbetat. I restaurangerna som kantar strandpromenaden njuter gästerna av skaldjur i olika former gärna med det vita kroatiska vinet till. Kroatien har många vingårdar med en omfattande produktion vilken emellertid huvudsakligen konsumeras lokalt och inte går på export. Kanske just därför är de kroatiska vinerna extra spännande. 

Nästa anhalt är Makarska på fastlandet, några mil öster om Split. Där lägger vi till, bredsida mot bredsida med andra kryssningsfartyg. För att nå kajen passerar vi genom flera av dem. Makarska är den mera populära turistorterna längs den adriatiska kusten. Långa härliga stränder, övervakade av höga berg och inbjudande promenadstråk i ljummen bris från havet. Området där staden ligger, omnämns redan på 300-talet och bär, likt många andra kroatiska platser, spår av romartiden. 

Snäckskalssamling

Dess betydelse som skyddad hamn bidrog till att Makarska växte genom århundradena. Något som idag fångar många besökares intresse har föga med historien att göra, utan mera om olik skepnader av naturens under. Här finns en av världens mest omfattande samlingar av snäckskal från hela världen. De är föredömligt ordnade i olika montrar som visar ursprunget samt mångfalden former och storlekar. Det tyngsta skalet väger inte mindre än sju kilo!  Museet delar utrymme med ett franciskanerkloster med välbevarad klosterkyrka.

Färden fortsätter mot ön Hvar, till arealen stor som Malta. Känd som Kroatiens soligaste ö lockar den turister från när och fjärran och har dessutom blivit något av ett jetsetdestination med berömdheter som Beyoncé, brittiska kungligheter och Kroatiens president. Den rika historien från romersk och grekisk tid gör sig påmind i inte mindre är tre av Unescos världsarv. En färd upp i Biokovobergen, delvis på ringlande väg som anlagts redan på romartiden, bjuder på hänförande utsikt i alla väderstreck. Byarna ligger tätt, men i takt med jordbrukets rationalisering har de avfolkats. Några ligger helt öde och minner om tider som varit. 

Gammal teater

På slättlandet utbreder sig odlingar av levendel, en växt som infördes i modern tid men som nu gärna förknippas med Hvar. Att kosta på sig en rundtur på ön med kunniga lokalguider är väl värt slantarna. Bland sevärdheterna kan nämnas renässanskatedralen med sitt ursprungliga torn samt den äldsta samhällsteatern i Europa, grundad 1612. Enklast kan den jämföras med en engagemangsteater med interaktiv medverkan av publiken. 

Efter händelserika och avkopplande dagar, styrs kosan åter mot Split. Jag tar farväl av ”redardrottningen” Katarina Hauptfeld som varit resans charmerande värd, besättningen med de fantasiska kockarna som varje dag bjudit på kulinariska upplevelser av högsta klass, samt inte minst medresenärerna från USA, Sydafrika, Belgien och Nederländerna. 

Lennart Berns