Det stormade alltid om Per Oscarsson, inte minst när han kuppade Hylands hörna på annandag jul 1966. Men han var också en mycket folkkär skådespelare, inte minst som polischef Jörgensson i serien om poliserna i Strömstad och som morfar i den älskade tv-filmen Kan du vissla, Johanna?

Per Oscarsson och hans tvillingbror Björn föddes den 28 januari 1927, på Kungsholmen
i Stockholm. De hade två äldre syskon och fadern Ejnar var ingenjör och byggmästare. ­Modern, Theresia Küppers, som var tyska, avled i cancer 1933.  

Intresset för skådespeleri började Per odla tidigt i livet och han tog teaterlektioner hos Gösta Terserus. 1944 förfalskade han sin styvmors namnteckning för att komma in på Dramatens elevskola. 

Per Oscarsson tog examen 1947 och året därpå fick han sitt genombrott i Stig Dagermans pjäs Skuggan av Mart, regisserad av Göran Gentele och med Tora Teje som motspelare. Pjäsen, som är en av Dagermans mest spelade och översatta, handlar om den bortkomne och fumlige Gabriel som lever helt
i skuggan av sin bror Mart, den hjältemodige soldaten som dött i kriget och som idealiseras av den dominerande modern.  

Förstörda nerver

Efter några år på Dramaten engagerades Per Oscarsson vid Göteborgs stadsteater, där han verkade mellan 1953 och 1959. Han gjorde en uppmärksammad, numera klassisk, rolltolkning av Hamlet, men mitt i framgången var det någon som hände. Själv har han sagt att hans nerver blev förstörda av teatern.

– Jag vred mig i kramp för att få ut något av alla dessa roller man gav mig. Våt av skräck stod jag i fönstret på Stadsteaterns hemska baksida och mätte avståndet ner till cykelställen. Eller också gömde jag mig uppe på vinden för att inte gå ner till logen och fylla vatten i handfatet, det påstås att man inte känner så mycket när man skär av sig pulsådrorna i vatten, sa han i en intervju senare.

Livskrisen fick honom att bryta upp från allt och styra kosan mot Paris, ömsom till fots och ömsom genom att lifta. När han befann sig på en skogsväg
i Tyskland var han redo att möta sin gud. I en intervju i Aftonbladet 2009 sa han:

– Jag stod stilla i tjugo minuter. Det var väldigt allvarligt, jag trodde jag skulle upp i himlen, upp till det där ljuset. Men det gick aldrig. Så jag fortsatte gå
i nio, tio dygn till. Sedan – trött och frusen – ringde jag till Göteborgs Stadsteater och frågade om jag fick komma tillbaka.

Det fick han. Men många av kollegorna hade svårt att arbeta med honom. Han krävde att alla skulle rätta sig efter hans personliga krav på äkthet och kunde plötsligt lämna teatern, eller studion, mitt i en produktion. På vita duken fick han mest småroller i filmer som gick den stora publiken förbi. 

Det fanns undantag –  lysande sådana. När han spelade huvudrollen i Svält (1966), baserad på Knut Hamsuns roman med samma namn, belönades han både med en guldbagge och med guldpalmen för bästa manliga huvudroll under filmfestivalen i Cannes.

Kupp i Hylands hörna  

Samma år fick han uppmärksamhet för något helt annat, nämligen ett framträdande i Hylands hörna. Det var annandag jul 1966 och han framförde en improviserad monolog som programledaren Lennart Hyland var helt oförberedd på.
I stället för familjevänligt julmys blev det sexualupplysning och striptease, även om Oscarsson behöll kalsongerna på. Sveriges Televisions första så kallade tittarstorm var ett faktum.

Journalisten Leif Schulman, vars far Allan Schulman var producent för programmet, minns händelsen väl:

– Per Oscarsson har onekligen satt sina spår i vår familj. Vi hade sedvanlig annandagsmiddag med familjens gode vän Lasse Lönndahl den kvällen och satt och tittade på hörnan, där pappa jobbade. Och jag minns Lasses ord när Per Oscarsson började klä av sig: ”Nu är inte Allan glad”. Och det var han inte. 

Lennart Hyland själv var inte lika upprörd.

– Nej, åtminstone var det ingenting han visade. Det han var mest upprörd över var det olämpliga i att det var annandag jul, säger Leif Schulman.

Det var dock inte alla som förfärades över framträdandet – många tyckte att Per Oscarsson gjort en bra sak. Själv sa han efteråt att det inte var meningen att väcka fullt så starka reaktioner:

– Det var ju bara en parentes på temat blommor och bin. Efteråt blev jag av somliga betraktad som en sexualprofet och fick medverka i debatt-program i tv och ute på bibliotek. Jag var ju ingalunda någon expert.

Under slutet av 1960-talet blev Per Oscarssons scenskräck allt värre och han tyckte inte han kom någonstans med skådespeleriet. Han ville ha lugn och ro och flyttade till en herrgård utanför Skara, med lantbruk,  kycklinguppfödning och 50 kor. 

Strömstadspolisen en succé

Han kom att ägna 14 år åt lantbruket, men film och teater lockade honom fortfarande och han regisserade två filmer, Ebon Lundin (1973) och Sverige åt svenskarna (1980). Den sistnämnda, där han själv spelade flera roller, blev ett fiasko. 

Succé blev däremot deckarserien Polisen som vägrade svara (1982). Det kom att bli ytterligare fyra säsonger av Polisen
i Strömstad, där Per Oscarsson gjorde den bejublade rollen som polischef Gustav Jörgensson. Som motspelare hade han bland annat Evert Lindqvist, Alf Nilsson och Stefan Ljungqvist. 

Under de senare åren av sin karriär medverkade han också
i Astrid Lindgrenfilmer som Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter, flera julkalendrar och inhopp i olika tv-produktioner. Som morfar i novellfilmen Kan du vissla Johanna? införlivades han med svensk jultradition – filmen visades första gången på julafton 1994 och har visats varje julafton sedan dess. 

Hemmet brann ner

Per Oscarsson var gift tre gånger och har sex barn. Det första äktenskapet med skådespelerskan Gerd Hegnell varade mellan 1954 och 1960, och med Bärbel Krämer var han gift mellan 1962 och 1973. 1989 gifte han sig med Kia Östling. Paret omkom natten mellan den 30 och 31 december 2010 då deras hem i Bjärka socken i Västergötland totalförstördes av en brand.   

Bitte Melin Assarmo