Hon är inte en av våra mest berömda skådespelare, men under några år på 1950- och 60-talen skapade May Britt rubriker både i Sverige och utomlands. Men det som skrevs var inte alltid positivt. 

May Britt Wilkens föddes på Lidingö utanför Stockholm 1934. Hon började arbeta hos fotograf Uggla i Stockholm och dit kom, på våren 1951, italienarna Carlo Ponti och Mario Soldati, för att titta på foton av modeller. De sökte en ”pojkflicka” till en kommande film, Jolanda, la figlia del Corsaro Nero. Det blev inte så mycket tittande på foton. I stället upptäckte de fotografens biträde. May Britt fick ett erbjudande om rollen och med ett femårskontrakt på fickan flyttade hon till Rom med sin mamma. 

Jolanda, la figlia del Corsaro Nero fick på svenska titeln Piratens dotter och med May Britt
i huvudrollen som Jolanda började filmen spelas in 1952 med Mario Soldati som regissör. Filmen är baserad på en roman, med samma namn, skriven av Emilio Salgari 1905. Filmen handlar om Jolanda som från två års ålder kom att växa upp
i sällskap med romer. Filmen hade premiär i Italien den 5 februari 1953 medan man i Sverige fick vänta till den 24 maj 1954.

Dagen innan hade Le infedeli premiär i Italien och det ska då ha varit May Britts debutfilm. Också den var producerad av bolaget Ponti – De Laurentiis. Gina Lollobrigida hade huvudrollen, och May Britt nämns som nummer två i rollistan. Under de två första åren medverkade hon i minst sex filmer och Krig och Fred, 1956, blev den sista filmen som hon gjorde för det italienska bolaget. Den filmen hade stjärnor som Audrey Hepburn, Mel Ferrer, Henry Fonda och Anita Ekberg
i rollistan. May Britts rollfigur Sonia Rostova tillhörde inte de mest framträdande i filmen.

Omskriven i Danmark

Den danska tidningen Tempo publicerade hösten 1953 en artikel om May Britt med rubriken ”19-årig tjente 400 000 kr på 14 måneder”. Artikeln berättar att dottern till en brevbärare i Stockholm blev italiensk filmstjärna och om hur hon upptäcktes. Det var på Ingrid Bergmans råd som italienarna hade rest till Stockholm för att hitta en ung kvinnlig talang. 

Hemmets Veckotidning hade 1954 ett reportage med rubriken ”Vår yngsta Rom-stjärna”, där man fick veta att 22-åriga May Britt inte hade legat på latsidan efter framgången med den första filmen. Hon hade studerat italienska flitigt och hunnit med ytterligare fyra filmer, varav minst en huvudroll. Reportaget var gjort i hennes hyrda, vackra våning i Monti Parioli, en elegant stadsdel
i Rom där Ingrid Bergman-Rossellini bodde i närheten. 

Nyligen fått körkort

Läsarna fick veta att hon ägnade fritiden åt husliga sysslor, även om hon hade en rar hushållerska. Hon gick på promenad med sin cockerspanielvalp eller åkte ut på utflykter i sin egen bil, och att hon nyligen tagit körkort. De skrev att italienarna tycker att hon är ”Härligt charmerande, mycket söt och behaglig och klädsamt blyg och tillbakadragen.” 

Hennes hängivna beundrare spådde att hon snart skulle vara lika stor som sina landsmaninnor Märta Thorén och Ingrid Bergman. Enligt tidningen väntades hon snart debutera
i fransk film. Den debuten kanske avsåg Ca va barder (den svenska titeln blev Nu blir det farligt), en fransk-italiensk film som hade premiär 1955. Eddie Constantine hade huvudrollen och May Britt finns med på andra plats i rollistan. 

1957 fick May Britt ett sjuårskontrakt med 20th Century Fox och flyttade till Hollywood. Hennes mest kända insats blev huvudrollen som Lola-Lola i filmen Blå Ängeln från 1959. Filmen var en nyinspelning av den  tyska filmen Der blaue Engel och egentligen var Marilyn Monroe påtänkt för rollen, men hon tackade nej. Jämförelsen med legendariska Marlene Dietrich i originalfilmen Der blaue Engel haltar naturligtvis och den föll tyvärr inte väl ut. 

Som en balettdansös

The New York Times filmkritiker skrev att ”sentimentala äldre biobesökare kan ha en tendens att glömma att filmen främst handlade om en medelålders lärares degeneration. De glömmer att  Emil Jannings var den stora tyska stjärnan. Uppenbart spelar Curt Jurgens, som läraren, huvudrollen medan smulor praktiskt taget slängs till hans förförerska, den förnäma May Britt. Den märkliga återhållsamhet som denna skådespelerska, som helt klart förväntas uppnå samma fart och sensualitet som fröken Dietrich i denna roll, är svår att förstå om det inte motiverades av en önskan att hindra henne från att framstå som för slarvig, smutsig och billig. Uppklädd i lång lingul frisyr, grön ögonskugga och balettrikåer som prydligt men inte alltför iögonenfallande avslöjar formen på hennes lemmar, ser hon ut och beter sig som en vanlig balettdansös i en Broadwayshow, inte som en sexbomb i en rökig nattklubb i Berlin.”

Kontroversiellt bröllop

Också på det personliga planet gick det undan när hon kom till Hollywood. Efter en kort bekantskap gifte hon sig 1958 med Edwin Gregson, son till en fastighetsmiljonär. Skilsmässan var ett faktum redan året därpå. Som en kuriositet kan nämnas att Sammy Davis Jr också gifte sig 1958 (med Loray White) med skilsmässa 1959 som resultat. I början av 1960 kopplade skvallerpressen samman henne med Sammy Davis Jr. och i juni, vid en presskonferens i London, deklarerar paret att de har för avsikt att gifta sig – oavsett vad allmänheten tyckte. 

Beslutet var kontroversiellt ­eftersom det var förbjudet med blandäktenskap i många stater
i USA. Även i London buades det när Sammy Davis Jr uppträdde. 20th Century Fox förnyade inte hennes kontrakt med motiveringen att Blå Ängeln inte satte några nya intäktsrekord. Det spekulerades i att Hollywood inte vill reta upp publiken i onödan. 

Sammy Davis Jr hade tidigare under 1950-talet konverterat till judendomen och May Britt fick undervisning i tron av hans rabbin. Paret gifte sig i november 1960 i Temple Israel of Hollywood med Frank Sinatra som ”best man”. I juli 1961 föddes dottern Tracy, hon skrev senare en bok om sin far. Där påstås det att Sammy Davis Jr inte fick uppträda vid installationen av USA:s nye president John F Kennedy 1961 på grund av äktenskapet med May Britt. Tillsammans med sin vän Frank ­Sinatra hade han deltagit i JFK:s kampanj innan denne blev vald. Det ryktas att Kennedy-klanen ville att Sammy skulle skjuta på bröllopet till någon tid efter installationen. Frank Sinatra var ansvarig för underhållningen och ville gärna ha med sin vän. 

Uppståndelse i Ånge

Paret besökte May Britts släktingar i Ånge-trakten omkring 1960, ett besök som skapade visst ståhej i media.

Paret adopterade också två pojkar och hon pausade karriären för att ägna sig åt familjen. 

De skilde sig 1968 och hon gjorde några roller på tv. Filmkarriären avslutades med en psykologisk thriller, Haunts, 1977. För den rollen fick hon visst erkännande från recensenter. May Britt gifte senare om sig och bor kvar i Kalifornien.

Karl-Olof Hallman