Amerikanen Isaac Merritt Singer startade den första Singer-fabriken 1851 och inom kort var han världens största tillverkare av symaskiner. Nytt för Singers maskin var bland annat att den drevs med en fotpedal, till skillnad från tidigare modeller som drivits med en handvev. 

Under 1800-talet kom Singer att dominera symaskinsmarknaden, vilket gjorde märket Singer synonymt med ordet symaskin. 

I Sverige började Husqvarna tillverka en egen symaskin, Nordstjernan år 1877. Singer var både först med sick-sack-symaskinen och den elektriska symaskinen som introducerades redan 1934. Men den ursprungliga trampsymaskinen fanns kvar i många hem ända till 1950-talet.

Den allra första symaskinen uppfanns redan 1790 av den engelske skomakaren Thomas Saint och användes till skosömnad. Symaskiner för klädsömnad kom i USA och Europa
i början av 1800-talet men var mycket dyra och var inget för den stora allmänheten. Maskinerna var dessutom handdrivna med ett hjul som man vevade fram nålen med. 

Fria händer

Isaac Merritt Singer insåg att den måste utvecklas så att man hade båda händerna fria för då skulle man kunna sy mycket snabbare och mer effektivt. Det var då han kom på det här med fotpedal. Vid den här tidpunkten var symaskiner dyra, men 1856 införde Singer världens första avbetalningssystem, med handpenning vid inköpet följt av delbetalningar. 

Sydde snabbare

Han var också duktig på att göra reklam med helsidesannonser i dagstidningarna och stora affischer på tavlor utomhus. Singers nya symaskin kom ungefär samtidigt som textilindustrin började massfabricera kläder som såldes i butik och på postorder något som inte hade förekommit tidigare. 

Med Singermaskinen kunde kvinnor sy snabbare. En ny yrkesgrupp växte fram i USA och i Europa. Kvinnorna kunde nu kombinera sina sysslor i hemmet med syuppdrag som gav dem pengar. Ensamstående kvinnor som hade det svårt på arbetsmarknaden fick en möjlighet att försörja sig själva och eventuella barn. Hemsömnad blev nu ett av de vanligaste kvinnoyrkena. I  dag ser vi samma fenomen i de allra fattigaste utvecklingsländerna i världen. 

Hemsömmerskan kunde arbeta på olika sätt. Några jobbade åt rika kunder men det var mera vanligt att hemsömmerskor sydde åt de många arbetarfamiljerna, oftast sydde man om ärvda barnkläder eller gjorde om så att vuxenkläder blev till barnkläder. Hemsömmerskan hade ofta något ackordjobb åt något företag. 

På 1920-talet hade klädföretaget Algots i Borås ungefär 30 fast anställda i fabriken men över 1 500 hemsömmerskor. Man förstår att detta med avbetalning på symaskinen blev viktigt då den i Sverige kostade omkring 150 kronor vid sekelskiftet 1800–1900-talet. 

En hemsömmerska som jobbade tio timmar om dagen tjänade cirka 25–30 kronor i veckan. Detta för en sömmerska som sydde upp rockar och kostymer. 

Kvinnlig fackförening

En linnesömmerska som sydde underkläder tjänade bara hälften så mycket. Trots den låga lönen blev sömmerskeyrket populärt. I jämförelse med att vara piga eller fabriksarbetare var sömmerska ett fint yrke. Många sömmerskor anställde unga flickor, så kallade syflickor, som sydde upp kläder för en minimal lön. Att hemsömmerskorna var en stor och viktig grupp i samhället speglas också i fackföreningsrörelsens historia. Redan 1886 bildades den första kvinnliga fackföreningen i Lund och 1902 kom den landsomfattande Kvinnornas fackförbund. I  dag är Singer det mest kända symaskinsvarumärket i världen och detta tack vare den snillrika Isaac Merritt Singer. 

Sven-Åke Henriksson