Motorhistoria i Riga

En kopia av president Ulmanis Cadillac. Foto: Rīgas Motormuzejs

Lettland är ett av våra mer “okända” grannländer. Landet var slutet under sovjettiden, men nu är det mer öppet än många andra. Huvudstaden Riga har mycket att erbjuda. En av de mer okända attraktionerna är motormuseet – det bästa i Baltikum.

Vi trängs i köerna vid landstigningen. Tallink Siljas fartyg Gabrielle har just lagt till vid kajen och vi har bara fem timmar på oss innan fartyget vänder hem igen. Nere i ankomsthallen finns en kiosk. Där köper vi ett dygnskort som gäller för samtliga kollektiva transportmedel i staden. Vi följer strömmen till spårvagnshållplatsen och stiger på vagn nummer sex som tar oss in till staden där vi byter till buss. Omkring 40 minuter senare är vi framme vid museet.
Rigas motormuseum har varit stängt för renovering i tre år. Det öppnades en vecka före Kvällsstundens besök. Exteriört ser vi ingen skillnad mot hur det var senast vi besökte det. Däremot hör vi hur racerbilarna dånar fram på den nyanlagda racerbanan bakom museet.

Stor samling
Museet är i tre våningar. Fordonen är sorterade efter olika kategorier som USA-klassiker, fordon från Kreml och så vidare. 
Det första vi möts av är en Benz Patent-Wagen. Den bilen är ny för museet, men är givetvis en kopia.
Museet har över 100 fordon. De flesta är öststatsbilar, men besökaren får även se Auto Unions gamla silverpilar, några Horsch och framför allt – en kopia av Cadillacen som president Karlis Ulmanis hade som tjänstebil. Ulmanis var Lettlands president 1936–1940 då landet var en suverän stat. Sedan blev Lettland ockuperat och inföst i Sovjetunionen tillsammans med sina olycksbröder Estland och Litauen. President Ulmanis avsattes och deporterades till Kaukasus.

Gömdes på landet
Rigas motormuseum öppnade redan 1989, två år innan Lettland bröt med Sovjetunionen. Man ställer sig frågan hur man har kunnat skapa denna unika samling motorfordon under sovjettiden. Svaret finns, även om museet högst ogärna talar om den saken.
Många sovjetpotentater semestrade i badorten Jurmala, ett par mil utanför Riga. När något fordon havererade blev det stående i väntan på mekaniker. Under tiden tog någon motorintresserad lettländare hand om fordonet och gömde det ute på landet. Vissa exklusiva fordon smugglades till väst och lånades ut till museer. Det gäller exempelvis den Horsch Cabriolet som fanns på Gotland under 1980-talet. Det sägs att den lastades av en sovjetisk fiskebåt som gled in i Slite hamn med släckta lanternor. Museiägaren vet bara att han fick den levererad med bil och att förklaringen var att ägaren bodde i ett land med stor kriminalitet och ville ha bilen i säkert förvar.

Mycket att göra i Riga
Motormuseets tre våningar tar ett par timmar att gå igenom om man stannar upp vid samtliga avdelningar. Efteråt är det skönt att sätta sig på det trivsamma kaféet intill. Där finns även en uteplats med utsikt över racerbanan.
Vi hade valt en kryssning denna gång, men den som har mer tid på sig kan uppleva mycket mer än motormuseet. 
Ockupationsmuseet i Gamla stan är ett måste. En tur med svensktalande guide går också att ordna, liksom ett besök i de gamla zeppelinarhangarerna som fungerar som marknadsplats. Eller varför inte en tur med spårvagnslinje 10 från Centralmarknaden till Bisu-muiza tur och retur. Då får man se Gamla stan från utsidan, Arkadijasparken där man arrangerar sångfestivaler och de gamla spårvagnshallarna där delar av Wallanderfilmen Hundarna i Riga spelades in. Man passerar också tv-tornet och landar till sist i en bedagad förort.
Kvällen avslutas med fördel i skybaren på Hotel Latvija, där man får stans bästa utsikt.

Lasse Jansson

Brezjnevs krockade Rolls Royce. Han körde själv.

Kvällsstunden vecka 35

Blunda och säg för er själva: ”Brittisk badort”. Vad visar sig då för ert inre öga – om inte något som liknar Sidmouth på den engelska sydkusten? För den som tycker att storleken har betydelse är Sidmouth knappast förstahandsvalet längs denna världsarvsförklarade kustlinje (där för övrigt dinosaurier gick och betade för en förskräcklig massa år sedan). Men om det i stället är charmen som eftersträvas, då står sig staden väl i konkurrensen. Viktorianska hus, röda klippor, omedelbar havskontakt, exklusiv restaurangkultur och goda promenadvägar är exempel på sådant som Sidmouth kan erbjuda. För att inte tala om den unika trafiklösningen där en stadsgata och en flod korsar varandra utan någon bro!

 

Mer ur veckans nummer

”Doktor Livingstone, förmodar jag?” var de odödliga ord som uttalades när de två mest namnkunniga utforskarena av den afrikanska kontinenten, David Livingstone och Henry Morton Stanley, stötte på varandra i Ujiji vid Tanganyikasjön 1871. Men det fanns under 1800-talets senare del också en kvinna som i forskningssyfte reste omkring i Afrika. Hon hette Mary Kingsley. Och i motsats till sina manliga kolleger var hon en ensam resenär.

Mary Kingsley hann bara vara verksam i åtta år.

Haralds Stake var en svensk krigare som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Efter att ha börjat sin bana som hovpage och kammarjunkare, vilket inte alls passade hans kynne, kom han att ge sig hän åt i första hand den militära banan. Han stred vid Gustav II Adolfs sida i trettioåriga kriget, och i motsats till kungen överlevde han slaget vid Lützen 1632. Han var också med och stred mot danskarna i flera omgångar och lämnade inte krigarbanan förrän han närmade sig 80-årsåldern.

Harald Stake (1598-1677)

Med ett för svenskt vidkommande framgångsrikt Orienterings-VM i gott minne kan det finnas skäl att påminna om att vi även tidigare har haft starka tävlande i denna ädla idrottsdisciplin. Marita Skogum är ett sådant exempel. Hon erövrade under sin karriär, som varade fram till 1993, totalt tio VM-medaljer, varav sex guld. Några år senare började hon som förbundstränare i Svenska Orienteringsförbundet. Marita är denna veckas sportprofil i Kvällsstunden.

Marita Skogum, världsmästare i orientering och senare förbundskapten i samma sport.

Glass – vägen till barndomslandet

Glass får väl ändå betraktas som ett ganska lättsmält ämne? Men efter ett samtal med journalisten och författaren Annica Triberg står det klart att glassen leder oss rakt in i – barndomslandet…

Barndomslandet är landet där glasskiosken är världens nav och sommarens nya glass är en mer omvälvande nyhet än att USA fått en ny president eller att någon stigit ombord på månen. Här gäller barnets perspektiv, de där åren innan vi drabbas av insikten om att omvärlden påverkar oss. 2001 skrev Annica Triberg Nostalgiboken, en guide till allt från hemmafruar och sockiplast till spånplattor och mulleskola. Intresset blev enormt och drog igång en nostalgivåg med böcker om Alfabilder, 50-talstyger, leksaker och barndomens tablettaskar. Fem år senare kom Nostalgiboken om godis och glass där Annica tillsammans med barndomsvännen Eva Kallhed gör en grundlig genomgång av just godis och glass, deras förpackningar, lansering och popularitet från 50-talet till 80-talet. 

– När Nostalgiboken kommit ut ringde en kvinna till mig och sade att ”nu kan jag äntligen slänga alla de där sakerna jag har sparade på vinden, för nu finns de i en bok”, berättar Annica. Det blev rumsrent att prata om prylarna som något viktigt. 

Efterkrigstidens generation delade referenserna; under 1950- och 60-talen började det finnas några ören över till något så onödigt som sötsaker. Nu när villan skulle säljas och samlingarna på vinden slängas kom minnena upp i dagern. Minnena av prassliga foliepapper och fantasifulla glasssorter. Av lekar och drömmar. För att få tag på prylar och förpackningar frågade Eva och Annica vänner och bekanta, gjorde upprop i tidningen Metro och efterlysningar i lokalradion. Prylar strömmade in och Albert Håkansson fotade alltihop. När arbetet med nostalgiböckerna pågick fick Annica sätta sig ner med sina egna minnen. Annica tillhör 60-talsgenerationen som blev forslad runt hela Norden i husvagn, med eller mot sin vilja. Målet i baksätet var – glasskiosken. 

– Det fanns ju ingen luftkonditionering i bilarna, så var tionde mil var vi så illa tvungna att stanna; det var för varmt. Så det första vi gjorde när vi kastade oss genomsvettiga ur bilen var ju att leta upp en glasskiosk. 

Säsongens glasskarta var jätteviktig när den kom och Annica lärde sig den utantill. Egna favoriter var Piggelin, Igloo med colasmak och Päronsplitt. Utbudet av glass förändrades beroende på rutten. Det värsta scenariot var att hamna i en liten ort där det bara fanns ett Domus-varuhus med enbart KF:s eget märke Winner. De glassarna var sååå tråkiga. Men Skåne var kul, där fanns Åhusglass och de hade många bra sorter. Trollhätteglass var också god när man åkte västerut. 

– Att spara samlarbilder från Päronsplitt var en av höjdpunkterna. Mellan plasten närmast glassen och omslagspappret fanns en liten bild, som en mindre filmstjärna.

1969 kom GB tärning, en plasttärning fylld med vaniljglass. Tärningarna diskades nödtorftigt ur vid kallvattenrännan och sparades. De här tärningarna är samlarobjekt i dag och Annica grämer sig lite över att hon slängde sin digra samling någon gång på 80-talet. 
Efter närmare 40 böcker och avsevärt fler glassar arbetar Annica Triberg i dag som kommunikationschef på Länsstyrelsen i Kalmar. 
Nostalgiböckerna väcker fortfarande intresse – och minnen. Men var barndomen verkligen så lycklig på 60-talet och sken solen verkligen så varmt på alla barn? 

– För mig handlar inte nostalgi om att hålla fast vid det gamla utan om att bevara de goda minnena. Som vuxen väljer du hur du förhåller dig till barndomen. Var det tufft att vara liten blir de goda minnena desto viktigare att spara.Om det så är ett glasspapper…

Text: Anna Sjöstrand
Illustration: Ulf Lundkvist

Lyxig dessert

Denna vecka bjuder Kvällsstundens matskribent Gunilla Gademan på en lyxig dessert – Frukt och bär med mascarponegrädde! Toppad med smulad pepparkaka och citronmeliss är denna anrättning en fröjd för både öga och gom!

Frukt med mascarponegrädde och smulad pepparkaka. Här dekorerad med färsk mynta istället för receptets citronmeliss. Foto: AnnCi Larson

Frukt och bär med mascarponegrädde

4 portioner


Detta behöver du:
250 g jordgubbar
2 – 3 nektariner
½ lime
2 dl vispgrädde
250 g mascarpone
2 msk smält svensk honung
4 pepparkakor
färsk citronmeliss till dekoration

 

Gör så här:
Dela jordgubbar och nektariner i bitar. Pressa över limesaft och låt allt stå en stund. Vispa grädden och blanda ner mascarpone och honung. Smaka av med mer honung om du vill ha mer sötma. Varva bär och frukt med mascarponegrädde i fyra glas. Smula pepparkakorna och strö dem över. Garnera med en kvist färsk citronmeliss. Går bra att förbereda och förvara kallt fram till serveringen.

Kvällsstunden vecka 34

Läckö slott – en symbol för Västergötland. Foto: IBL Bildbyrå

Vitt och mäktigt på en avsats intill Vänerns blänkande vatten tornar sig Läckö slott. Det har blivit en symbol inte bara för den stenrike Magnus Gabriel De la Gardies vällevnad utan för hela landskapet Västergötland, som veckans nummer av Kvällsstunden ägnar fem sidor åt. Mer om slottet står att läsa inne i tidningen. Men där kan ni också läsa om bland annat Ödenäs, inspelningsplatsen för tv-serien ”Hem till byn” som under 35 år skildrade vardagen på landsbygden. Verklighetens Ödenäs är känt också för något helt annat, nämligen den mycket ovanliga konsten att tillverka kassar, korgar och andra nyttosaker av granbast. Byn har till och med ett helt museum med ”bastabinne”.

 

Mer ur veckans nummer

Världens första skrivmaskin uppfanns av en dansk präst i början av 1870-talet. Den kallades skrivkula och var inte alls lik senare tiders skrivmaskiner med tangentbord. Men den fungerade och gjorde det för första gången möjligt att skriva snabbare på maskin än för hand. Som uppfinning belönades skrivkulan med guldmedaljer på världsutställningarna i Wien och Paris, 1873 respektive 1878. De exemplar som finns kvar i dag säljs för miljonbelopp.

Malling Hansens skrivkula. Foto: Tekniska museet.

En svensk stavhoppare som satte sju världsrekord under sin karriär – är det verkligen möjligt? Jo, det är det. Kjell Isaksson hette han och var aktiv på elitnivå huvudsakligen under 1970-talet. Men han erövrade aldrig några OS- eller VM-medaljer utan ”bara” två EM- och tio SM-guld, vilket möjligen förklarar att han är så sällan omnämnd i dag.

Stavhopparen Kjell Isaksson 1987. Foto: Sjöberg.

När den kom beskrevs den av den äldre generationen som “hotet mot civilisationen” men av de yngre kom den som en frälsning. Vi talar förstås om punken. Denna omdiskuterade form av rockmusik har i år funnits i jämnt fyra decennier. Det innebär samtidigt att många punkmusiker – och deras fans – börjar närma sig 60-årsåldern. Sex Pistols och The Clash var två av de mest kända punkbanden internationellt. Här i Sverige stod bland andra Ebba Grön i frontlinjen.

The Clash var tillsammans med Sex Pistols pionjärer inom punken.

Deckarprinsessan som lade batongen på hyllan…

Deckarförfattaren Cherstin Juhlin.

I 30 år arbetade hon som polis, något hon använder sig av i sina kriminalromaner. Det handlar om Cherstin Juhlin, författare till följetongen Bryggan, som ni just nu kan läsa i Kvällsstunden.

– Jag arbetade som brottsutredare vid kriminaljouren i Kristianstad, berättar Cherstin Juhlin. Jag vill gärna skriva så att folk inte blir lurade, jag använder mig av mina erfarenheter och utredningsarbetet är realistiskt, även om fallen inte är tagna ur verkligheten.
Cherstin Juhlin har nu varit pensionär i tre år, men skrivandet är något som hon haft med sig hela livet, ända sedan de långa uppsatsernas tid i skolan. Avstampet för den första boken i trilogin – där varje bok kan läsas helt fristående – fick en skjuts när hon vann en tävling på nätet.
– Det var en stafettävling där man skrev ett kapitel på en pågående historia. Jag vann ett kapitel, och fick då kontakt med Johan Theorin (journalist, författare och översättare, reds. anm.) 

Det hela ledde till att Cherstin började fungera som faktagranskare i Johan Theorins böcker när det handlade om polisiära saker. Det i sin tur ledde vidare till att de blev goda vänner.

– Han sade åt mig att plocka fram det där manuset ur byrålådan…
Och det fanns ju faktiskt ett påbörjat manus där, manuset som blev den första boken i ”ABC”-trilogin – Anagram. Den andra (den som just nu går att läsa som följetong här i Kvällsstunden), Bryggan och den tredje, Collage, den som vi nu lottar ut.
Stafettävlingen var 2008, och efter att ha arbetat med manuset kom debutboken 2011. Sedan har de andra två kommit med två års mellanrum.
– Men jag tror inte att det blir någon 2017, säger Cherstin. Jag har en idé, men mycket annat händer också…

Skrivit har hon som sagt alltid gjort. Under flera år fungerade hon också som krönikör i lokaltidningen Kristianstadbladet.
Hon vill inte kalla sig någon disciplinerad skrivare, men med det sagt menar hon inte att hon på något sätt är manisk.
– Jag har en liten skrivarstuga vid havet som jag har fått låna. Det är där jag skriver, under förmiddagar och mitt på dagen, när inspirationen infinner sig.

AnnCi Larson

Vinn Cherstins bok "Collage"!

Smakrik gryta från Asien

Den här veckan bjuder Kvällsstundens Gunilla Gademan på en härligt färgglad gryta med lite annorlunda smaker. Den här kinagrytan innehåller bland annat äppeljuice, vilket gör den svagt sötsur.

Kinagryta med spännande smaker... Foto: AnnCi Larson

Kinagryta

4 portioner

 

Ingredienser
400 g griskött av färsk bog 
eller skinka
1 msk flytande margarin
1 krm salt
1 msk finhackad gul lök
2 skalade och finhackade vitlöksklyftor
1,5 tsk curry
½ tsk malen ingefära
½ dl kinesisk soja
3 dl outspädd äppeljuice
2 palsternackor
2 morötter
1 grön paprika
1 msk potatismjöl
2 msk vatten

Gör så här:
Skär köttet i strimlor och fräs det i flytande margarin i en gryta 3–4 minuter. Tillsätt salt, hackad lök, vitlök, curry och ingefära. Fräs blandningen i ytterligare 1–2 minuter under omrörning. Tillsätt soja och äppeljuice. Lägg på lock och koka grytan på medelvärme i 10 minuter. Ansa och strimla paprikan, palsternackorna och morötterna under tiden. Tillsätt grönsakerna i grytan och koka i ytterligare 5 minuter. Smaka av och krydda med mera salt om det behövs. Rör ut potatismjölet i vattnet och red av grytan med det. Koka upp under omrörning och koka i 1 minut.
Servera grytan med gurkstavar och kokt ris.

En mycket pigg och barnslig åldring

Grattis Nalle Puh – på 90-årsdagen! Böckerna om Nalle Puh är kongenialt illustrerade av E H Shepard.

I England firar man i år inte bara drottningen Elizabeth II:s 90-årsdag utan även Nalle Puhs! 

Det var nämligen 1926 som världen för första gången fick ta del av denna honungsälskande nalle i boken Winnie-the-Pooh. På svenska heter den förstås Nalle Puh. Det är anledning nog för alla den lilla björnens vänner, i alla åldrar, i alla länder, att tända ett ljus.
Dubbeljubileet firas med den nya berättelsen Winnie-the-Pooh and the Royal Birthay, skriven av Jane Riordan och illustrerad av Mark Burgess. I boken träffar Nalle Puh drottningen och läser en dikt för henne.
Den första boken om Nalle Puh blev en omedelbar framgång och har sedan dess, liksom sin efterföljare The House at Pooh Corner, 1928 (Nalle Puhs hörna) tryckts i otaliga upplagor på så gott som alla språk – swahili inte att förglömma.

 

Godnattsagor
Den första svenska översättningen, av Brita af Geijerstam, kom 1930. De två böckerna om Nalle Puh har sedan dess tryckts i otaliga nyutgåvor och är fortfarande ständigt lika aktuella.
Att denna älskliga björn och hans vänner i sjumilaskogen finns i sinnevärlden har vi engelsmannen A(lan) A(lexander) Milne att tacka för. 
Det var nämligen hans godnattsagor för sonen Christopher som så småningom gav upphov till de över hela klotet älskade berättelserna om Winnie-the-Pooh.
Någon gång sommaren 1916 började Milne improvisera små godnattsagor för Christopher, som då var två år. Pojken hade just fått en teddybjörn som var lika stor som han själv och som han kallade Poh. Den blev snart hans bästa vän och alter ego.

Uppmanades publicera
I sagorna blandade också fadern in andra leksaksdjur i sonens sängkammare. Miljön var också autentisk, nämligen den stora vildvuxna trädgården utanför det romantiska gamla huset i Surrey där familjen Milne bodde.
En kväll fick en litterärt intresserad vän höra Milne läsa sina sagor och uppmanade honom att publicera dem. Det var på det viset Winnie-the-Pooh kom ut 1926, kongenialt illustrerad av konstnären E H Shepard.
Som väl alla vet handlar böckerna om en björn med en diminutiv hjärna som över allt annat älskar honung. Hans bästa vän är en pojke som heter Christopher Robin. Eftersom Nalle Puh är rätt opraktisk och inte särskilt kvicktänkt hamnar han i de mest osannolika situationer, som Christopher Robin får hjälpa honom ut ur.
Nalle är mycket förtjust i att skriva vers, som han läser upp för sina många vänner i det vidsträckta parklandskapet – den ständigt ängsliga Nasse, den pessimistiska åsnan I-or, den uppfinningsrika Kanin, Kängu och Baby Ru, den lekfulla Tiger och allt vad de heter.

Poetiskt
Om detta myller av särpräglade figurer och deras äventyr skrev A A Milne poetiskt och medkännande, med glimten i ögat och med fin psykologisk insikt, vilket gjorde berättelserna med deras varma humanistiska grundton allmängiltiga och lika omtyckta av alla barn från åtta till åttio år. Milne lyckades göra Christopher Robins värld till allas vår hembygd. 
Milne föddes i London 1882. Redan som barn började han skriva små artiklar och dikter i skoltidningen. 
1902 blev han redaktör för den ansedda skämttidningen Punch och skrev samtidigt en rad komedier, deckare och essäer, som nu fallit i glömska.
A A Milne – en blyg man med ett avväpnade leende – gick ur tiden 1956. 
Men hans skapelse Nalle Puh – som alltså i år fyller 90 – lever alltjämt i våra hjärtan.

Text: Ulf Nihlén

Kräftkalaset kan börja!

Ett bakvänt skaldjur är åter aktuellt. Det är ett kulinariskt äventyr att njuta dem i skenet av kulörta lyktor, ofta också förtärda tillsammans med starka våtvaror, kanske en till varje klo. Det handlar om kräftor!

Kräftan har ingalunda ett svenskt ursprung. Det lär vara en av 1500-talets kungligheter som förde den till Sverige, men vilken av dem är inte riktigt klarlagt. En del påstår att det var Erik XIV som lät inplantera dem i våra sjöar. Andra källor berättar att det var Karl IX. Han lär också ha varit en riktig kräftgourmet. Karl IX inplanterade i alla fall de första kräftorna i Svartsjön i Sörmland och tillsatte till och med en speciell uppsyningsman för kräftfisket.

Helande också
Även Johan III lär ha ett finger med i kräftans svenska historia. Från Tyskland tog han nämligen hit kräftor som fick yngla av sig i dammarna kring Kalmar slott.
Men kräftan ansågs inte bara vara mat för läckergommar i gamla tider. Som en av ingredienserna i olika brygder och dekokter utlovade den en helande förmåga vid allehanda krämpor. Krossade kräftor blandat med sprit och kamfer var ett av dådtidens många naturläkemedel. Och kräftögonen ansågs vara ett bra botemedel mot ögonvärk. Kräftögon infattades dessutom i smycken och fungerade som helande amuletter.

Text: Bo E. Rosén

Kvällsstunden vecka 26

Gotland är raukarnas rike. Dessa speciella stenformationer bildas genom att mjukare bergarter eroderas, och kvar blir en kärna av kalksten.
Foto: AnnCi Larson

På Kvällsstundens Sverigeresa har vi nu nått Gotland! Här gör vi nedslag främst på öns norra del, från Visby och uppåt. I Boge, Slite, hälsar vi på skulptören Stina Lindholm i hennes “skulpturfabrik”. Stinas betongkonst pryder flera platser på Gotland, bland annat finns hennes stenar inne i Visby, till exempel vid Kruttornet. På Fårö besöker vi Bergmancentret där där man får ta del av stora delar av Ingmar Bergmans livsverk. Vidare på Fårö hälsar vi på Thomas Lindholm som skapat ett mecka för alla 50-talsfantaster på sin gård. Platsen heter “Kutens bensin” och har blivit en samlingsplats för människor med intresse för 50-talskultur. Vi besöker också världsarvet Roma klosterruin där Romateatern i sommar sätter upp Shakespeare. Var man bryter Gotlands vita guld, var man hittar Blå lagunen samt hur man hittar till Kärleksstigen får vi också veta i denna veckas nummer av Kvällsstunden…

Kvällsstunden på Gotland besöker...
... Stina Lindholm och skulpturfabriken
... Bergmancenter på Fårö
... Kutens bensin på Fårö
... Blå lagunen
... och Romateatern.

Från och med denna vecka tar Kvällsstundens webbredaktion några veckors semester. Vi ses igen i augusti!

Kvällsstundens webbredaktion

 

Glad sommar!

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Just nu har du inga aktiva prenumerationer på E-TIDNINGEN eller TALTIDNINGEN.
Välj ett alternativ nedan för att köpa och aktivera önskad digital prenumeration av Kvällsstunden.

Saknar du ett webbkonto? Du skapar enkelt ett kostnadsfritt konto härifrån.