Göran

Göran Fristorp föddes den 26 maj 1948 i Närkes Kil, en dryg mil nordväst om Örebro. Musiken kom tidigt in i hans liv – redan som liten knatte såg han Elvis på en av de första tv-apparaterna och det gjorde ett oerhört starkt intryck på honom.

– Han hade gitarren hängande på magen som ett attribut och det där fastnade hos mig. När jag senare råkade hitta en akustisk gitarr liggande bakom soffan hemma hos en bekant visste jag vad jag ville syssla med, berättar Göran för Kvällsstunden.

I Närkes Kil fanns ingen ­gitarrlärare men i skolan fanns en lärarinna som undervisade
i mandolin så det fick det bli till att börja med. Lärarinnan, som hette Endis Persson, märkte direkt att musiken var Görans gebit. 

– Jag behövde aldrig läsa noter utan spelade på gehör. Senare fick jag en gitarr i present, den hette Lucky Seven vilket är ett rätt lustigt namn på ett sexsträngat instrument. Den var dessutom ospelbar ovanför femte bandet men jag hankade mig fram så gott jag kunde och försökte härma det jag hörde på radio och med tiden fick jag ett bättre instrument. 

Musiklinje 

När familjen flyttade till Örebro lärde Göran känna andra grabbar som spelade i gitarrband.

– I Örebro fanns vid den tiden minst 15 olika konstellationer så från 13 års ålder stod jag på scenen och spelade dansmusik för mina kompisar.

När han var 20 år sökte han och kom in på musiklinjen på Framnäs folkhögskola utanför Piteå. Då hade han jobbat på Mellringe mentalsjukhus i Örebro en tid och hade funderingar på att bli mentalskötare men hans mamma fick honom på andra tankar, berättar han:

– Hon tyckte jag skulle satsa på musiken och tipsade mig om Framnäs. Vid den tiden var det väldigt många duktiga musiker verksamma där, musiker som flytt från Prag när Sovjet gick in i Tjeckoslovakien, och jag hade turen att få Joseph Holecek som gitarrlärare. Han tog mig under sina vingar, kan man säga. ­Senare sökte jag och kom in på Musikhögskolan i Göteborg, men insåg ganska snart att det inte riktigt passade mig att sitta ensam och öva på det sättet. Så jag bad om uppskov, vilket jag också fick, men återvände inte.

Melodifestivalen 

I  stället flyttade Göran till Stockholm, där han började sjunga i ett dansband. Senare bildade han en duo med sångerskan Kerstin Wretmark och de fick ett erbjudande om att vara med i Claes af Geijerstams populära program Opopoppa. Det var då Görans samarbete med Clabbe började.

– Tanken uppstod att vi skulle öva in ett program som vi sedan skulle turnera med. Så vi reste runt och spelade live med två akustiska gitarrer.  Vid slutet av den perioden hörde Monica och Carl-Axel Dominique oss
i Stockholm och frågade om vi kunde framföra en låt i Melodifestivalen.

Låten var förstås Sommar’n som aldrig säger nej, med text av Lars Forssell. En text som, för övrigt, inte kom Göran och Clabbe tillhanda förrän två dagar före framförandet.

Malta vann den svenska uttagningen och kom på plats nummer fem i finalen.

– Svenska uttagningen vann vi av ett skäl, nämligen att det var sista året som Sveriges Television vågade ha en expertjury. Från 1974 blev det en folk­jury som avgjorde och då blev det en helt annan ton, säger Göran.

Han berättar också att många sagt att Malta kunde ha tagit hem finalen om det inte varit för att texten ansågs ekivok. 

Göran har medverkat i Melodifestivalen ytterligare några gånger, bland annat 1974 när Abba vann.

– Då var jag med och sjöng två låtar, en av dem tillsammans med Sylvia Vrethammar. Den andra låten var av Georg Riedl och Slas och slutade med följande textrad: ”Jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut”. Publiken bara gapade, skrattar Göran.

Olika genrer  

Eftersom Göran gärna rör sig fritt mellan olika genrer har han aldrig fastnat, eller kunnat placeras, i något särskilt fack.

– Om det är något som alltid har präglat mig under min musikaliska bana är det att jag lyssnar på all bra musik, allt från rock’n’roll till klassiskt. Och så är det för de flesta musiker, genrer är ointressanta så länge det handlar om musik där det finns en tanke och där någon har jobbat med hantverket, säger han.

Mest stolt över

Göran har samarbetat med många framstående musikprofiler, inte bara i Sverige utan också i Norge, bland andra Arne Domnérus, körledaren Leif Strand och Arild Andersen. En av de inspelningar han är mest stolt över är också en han gjorde just tillsammans med Arne Domnérus orkester och Leif Strands kammarkör, Göran Fristorp sjunger Nils Ferlin (1975). Men i Sverige fick den av många kritiker ett ljummet mottagande, berättar han:

– De skrev att de saknade ”arbetaren Ferlin” och att det var alldeles för välsjunget. Det fanns ju egentligen bara ett spår i Sverige på 1970-talet, det var proggrörelsen som styrde det mesta. Men när jag kom till Norge lät det helt annorlunda. Inspelningen gav mig en plattform där och sedan dess har jag jobbat väldigt mycket i Norge.

Utlandskonserter

1989 gav han ut en skiva med inspelningar av tio psalmer, bland annat Blott en dag, Härlig är jorden och En vänlig grönskas rika dräkt.

– Jag var nog den första som gjorde en psalmskiva på ett annorlunda sätt, i syntformat. Från början var det ett beställningsprojekt från EFS, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som ville ha ett par låtar på kassett för att dela ut på konferenser. Det var något jag gjorde enkelt i min hemstudio. Senare fick jag erbjudande från ett skivbolag som sysslade mycket med andlig musik om att göra en hel lp på det sättet. 

Under flera år har han anlitats av Svenska kyrkan i utlandet, och dess norska motsvarighet Norske Sjømannskirken, till konserter på många håll i världen.

– Jag har uppträtt i Minneapolis, St. Paul, New York, London, Nice, Bangkok, Singapore, ­Qatar, Abu Dhabi och Dubai. Det har varit fantastiska upplevelser. Visserligen heter det ”kyrkan”, men det är precis lika mycket en klubb, en umgängesform, möjligen med religiös underton men den får man ibland leta efter, säger Göran. 

Det norska sammanhanget finns fortfarande kvar, samtidigt som Göran fortsätter att jobba även i Sverige. Inför framtiden har han en hel del på gång.

– Det är ett levande sammanhang, säger Göran Fristorp. 

Bitte Melin