Marcus Hubertson

Historien om Chinatown börjar med Robert Towne. 1971 erbjöd filmproducenten Robert Evans honom 175 000 dollar för att skriva ett filmmanus baserat på Scott F. Fitzgeralds berömda bok Den Store Gatsby. Det hade gjorts två filmversioner tidigare, som med rätta sablats av kritikerna. Boken ansågs omöjlig att filma och Towne tackade nej, motiverat med att han ”inte ville förstöra Fitzgeralds klassiker.”

Men han hade en annan idé och var villig att skriva manuset till den för 25 000 dollar, vilket Evans tackade ja till. 

Towne hade fått impulsen några år tidigare då han träffat en polis som hade jobbat i Chinatown i Los Angeles. När Towne frågade honom vad han arbetade med där svarade polisen, ”så lite som möjligt” och förklarade att det var omöjligt att få grepp om vad som egentligen utspelade sig i Chinatown och att den som försökte göra något gott ofta gjorde situationen värre. Och i tredje delen av filmen framgår att Jake Gittes just är en före detta polis som jobbat i Chinatown, vars insatser för att skydda en kvinna han älskade ledde till hennes död. 

Specialskrivet för Nicholson

Chinatown utspelar sig i Los Angeles 1937 och hämtade en hel del inspiration från Raymond Chandlers hårdkokta böcker om privatdetektiven Philip Marlowe. Towne hade bara en skådespelare i åtanke i rollen som Jake Gittes, Jack Nicholson, och skräddarsydde karaktären åt honom. 

Det var via Nicholson som regissören Roman Polanski först hörde talas om projektet. Han hade ingen vidare lust att återvända till Los Angeles för att göra film. Han och producenten Robert Evans hade visserligen haft stor framgång med Rosemarys Baby som gick upp på biograferna 1968 men staden hade blott dåliga minnen för Polanski. Den 9 augusti 1969 bröt sig medlemmar ur Charles Mansons gäng in i det hus som Polanski och hans fru Sharon Tate hyrt i Los Angeles. De mördade den höggravida Sharon Tate och fyra av hennes vänner. 

Robert Evans lyckades dock till sist övertala honom. Han ansåg att Polanski hade något viktigt att tillföra filmen, en europeisk, betydligt mer existentiell ton. Och mycket riktigt. Polanski stuvade om i manuset och tog också bort det lyckliga slutet i filmen. 

Kittlande handling

Trots titeln utspelar sig filmen inte i Chinatown i Los Angeles. Det som knyter ihop filmen är vatten. Jake Gittes är privatdetektiv med skilsmässoärenden som specialitet. En dag får han besök på sitt kontor av en kvinna som uppger sig vara ”Evelyn Mulwray”. Han greppar fort att hennes make är Hollis Mulwray, teknisk chefsingenjör för vatten och el i Los Angeles. 

Hon ber honom att skugga maken eftersom hon misstänker att han är otrogen. Gittes råder henne att inte väcka den björn som sover men går till slut med på att åta sig uppdraget. 

Hollis Mulwray har orsakat tidningsrubriker på sistone, eftersom han går emot förslaget att bygga en ny damm, ett projekt han anser vara förbundet med enorma risker. Gittes och en av hans kollegor skuggar Mulwray och fotograferar honom i sällskap med en ung kvinna i en roddbåt i en park. Bilderna hamnar utan Gittes’ vetskap i tidningen, varefter Gittes får besök av den riktiga Evelyn Mulwray, spelad av Faye Dunaway, som hotar att stämma honom. Dagen efter hittas Hollis Mulwray död i en reservoar, drunknad tycks det först men mördad visar det sig senare. Historien tar nu en märklig vändning. Istället för att stämma Gittes anlitar hon honom för att reda på vem som har mördat hennes make och varför. 

Gittes börjar gräva i saken och upptäcker att det privatägda vattenverket släpper ut enorma mängder vatten i reservoaren på nätterna trots att det råder torka i Los Angeles med omgivning. Han snokar för mycket anser vattenverkets säkerhetsavdelning. Dess ledare, spelad av Roman Polanski själv, varnar att det är bäst att han upphör att snoka. För att visa att han menar allvar tar han fram en stilett och snittar upp ena näsborren på Gittes. 

Men Gittes ger sig inte. Han sätter bandage på näsan och beger sig till den nordvästra dalen utanför Los Angeles där apelsinfarmarna inte längre har vatten till sina odlingar. 

Vattenverket torkar med vilja ut dalen för att kunna köpa marken billigt, för att därefter bygga nya förstäder till Los Angeles.

”Glöm det Jake. Det är Chinatown.” 

Och vattenverkets chef heter Noah Cross, far till Evelyn Mulwray, och före detta affärspartner till Hollis Mulwray. Noah Cross spelas av John Huston, berömd regissör, känd för filmer som Riddarfalken från Malta och Sierra Madres Skatt och han gör det med en påtaglig ondska. Gittes söker upp Cross, som anlitar honom att leta rätt på Hollis Mulwrays älskarinna. 

Gittes och Evelyn tillbringar natten tillsammans. Evelyn får ett samtal och ger sig iväg. Gittes följer efter henne, till ett hus i förorten och blir förvånad då han ser henne trösta en ung kvinna, den mördade makens älskarinna. Han anklagar Evelyn för att hålla henne fången men Evelyn förklarar att han missförstått, att den unga kvinnan är hennes syster Katharine. 

Nästa dag får Gittes ett samtal från den kvinna som utgett sig för att vara Evelyn Mulwray. När han beger sig till hennes bostad ligger hon mördad på golvet. 

Ur ett mörkt rum stiger nu polisen. Obduktionen av Hollis Mulwray har visat att han omöjligen kunde ha drunknat i reservoaren eftersom hans lungor var fyllda med saltvatten. De menar att Evelyn har mördat sin make och beordrar Gittes att se till att hon överlämnar sig, annars blir han arresterad för mordet. 

Gittes lyckas komma undan poliserna, söker upp Evelyn och får reda på att Katharine är hennes dotter och hennes syster. Att hennes far Noah Cross våldtog henne när hon var 15 år. De kommer överens om att träffas vid hennes betjänts hem i Chinatown och att sedan fly till Mexiko.

Gittes ordnar ett möte med Noah Cross och anklagar honom för svindleri och mordet på Hollis Mulwray. Cross tvingar honom under pistolhot att köra till Chinatown där Evelyn och Katharine väntar. Cross ber Evelyn att överlämna Katharine, ”hon är också min dotter”. 

Gittes råder Evelyn att hon ska låta polisen sköta saken. ”Han äger polisen!” svarar hon förtvivlat. Hon skjuter Cross i armen och kör iväg med dottern. En polis skjuter ut i mörkret. Bilen stannar, tutan ekar genom Chinatown. Evelyn är död. Gittes vill rusa dit, hålla om Evelyn och rädda Katharine från Cross men en av hans anställda drar bort honom och den levererar den klassiska slutrepliken, ”Glöm det Jake. Det är Chinatown.” 

En ny genre

Chinatown kom snabbt att beskrivas som en neo-noir. Den anknöt till den våg av film noir som gjordes efter andra världskriget, som kännetecknades av komplexa handlingar och cyniska hjältar. 

På en punkt skiljer den sig dock från den traditionen. 

I film noir förekom ofta en femme fatale, en vacker kvinna som med sin skönhet och sexualitet drog män i fördärvet. Evelyn Mulwray må ha sett ut som en femme fatale men hon var istället ett offer. 

Det är inte bara filmen som fått klassisk status utan också musiken och ledmotivet med solotrumpet. Musiken kom till i en hast. Kort före premiären kom Robert Evans fram till att den musik som skrivits och spelats in av Philip Lambro inte höll måttet. Han kontaktade därför kompositören Jerry Goldsmith som både skrev och spelade in ett helt nytt soundtrack på nio dagar.

Townes plan var från början att Chinatown skulle utgöra den första i en trilogi av filmer med Jake Gittes som centralgestalt. Efter en lång utdragen process nådde nummer två biograferna 1990, The Two Jakes, som utspelade sig 1948 i Los Angeles. Den fick blandad kritik, blev ingen framgång och därför kom det ingen tredje film. 

Det var Jack Nicholson själv som regisserade The Two Jakes. Roman Polanski var inte tillgänglig. 

Han blev arresterad i Los Angeles 10 mars 1977 för att ha drogat och våldtagit en 13 år gammal flicka. En fällande dom skulle ha resulterat i fängelse och 1 februari 1978 flydde han till England, och dagen därpå till Frankrike. Sedan dess har han inte satt sin fot i USA.

Startade ny genre

Chinatown startade genren av neo-noir filmer. Bland de som följde kan nämnas Mulholland Falls (1996), L.A. Confidential (1997) och The Black Dahlia (2006).

Jack Nicholson hade gjort flera hyllade rollframställningar före Chinatown men det var den filmen som gjorde honom till stjärna. För några år sedan kommenterade han att filmen knappast kunnat göras på samma sätt i dagens Hollywood: 

”Jag tror inte att något filmbolag skulle vilja satsa på en produktion där huvudrollsinnehavaren har ett bandage på näsan i halva filmen.”

Michael Dee