Betty Bjurström var en omtalad svensk varietédansös, fotomodell och filmstjärna som på 1940-talet blev en rikskändis. Hon kom att leva ett äventyrligt liv som vad dramatiken beträffar kulminerade när hennes exman av svartsjuka besköt henne med pistol så att hon för resten av sitt liv blev rullstolsburen.

Eländet började med att Betty gifte sig 1943 med italienaren Renato Senise och genom sin man blev inblandad i spioneri för Nazityskland i Sverige. Paret fick sonen Vincent Senise-Bjurström, som för sin del gjorde några filmroller mellan 1959 och 1964 och sedan blev omskriven playboy och affärsman. 

Efter kriget flydde paret Senise-Bjurström med sonen genom Europa till Rom, där de fängslades. Betty blev snart frigiven och reste tillbaka med sonen Vincent till Sverige och blev anställd på Chinateatern. Renato fängslades ett tag, anklagad för spioneri, men släpptes så småningom. 

Betty ville dock inte längre ha med honom att göra och krävde skilsmässa 1947. Hon fortsatte att leva det ljuva livet och var tillsammans med den rike engelske ädlingen Edward Chance, som hon skulle förlova sig med. Förlovningen ägde rum den 12 februari 1949 på ett hotell i Paris, då plötsligt den svartsjuke tidigare maken Renato dög upp och sköt henne med fem pistolskott som kom att invalidisera henne. 

Renato dömdes till vård på mentalsjukhus och sedan förvisning från Frankrike. Edward i sin tur bröt förlovningen med Betty som efter sjukhusvård återvände till Sverige. Hon var förlamad i benen och satt i rullstol, men öppnade och drev en presentaffär och sedan en klädaffär i Stockholm och levde ett vanligt liv fram till sin död år 2001, 77 år gammal. 

Nummerflicka

Engla Maria Elisabeth Bjurström föddes i Stockholm 1923 och kom att kallas för Betty. Hon började redan som ung flicka att dansa, vilket ledde till att hon som 17-åring blev Miss China, så kallad nummerflicka på Chinateatern. Arbetet bestod i att mycket lättklädd gå över scenen med en skylt som visade en siffra för nästa revyscen enligt programmet. 

Den vackra och långbenta Betty, som var en blandning av Greta Garbo och Ingrid Bergman, blev snart ordinarie i den fasta ensemblen. 

Betty blev omskriven för att hon dansade barbröstad; mycket vågat på den tiden. Hon var en självsäker och framåt tjej som drömde om att bli fotomodell och skådespelerska, vilket hon också blev. Betty hamnade på veckotidningarnas omslag, spelade revy på Odeonteatern och medverkade i elva långfilmer åren 1940–1942. 

Hon började leva ett kändisliv i lyx och berömmelse, och i september 1942 fick den blott 19-åriga Betty ett filmerbjudande från Italien. Ett filmbolag sökte en blond svensk skådespelerska och hon var som skapt för rollen. Hon erbjöds gratis resa till Italien, fritt uppehälle och filminspelning under sex månader. 

Trots att föräldrarna var emot det tog den unga Betty Bjurström flyget till Berlin och åkte sedan tåg genom ett krigshärjat Europa till Italien, där hon träffade filmdirektören Geanferrari. 

Det visade sig att han även ville ha henne som älskarinna, men det vägrade Betty att gå med på och då blev det inte heller några filmroller. 

Värvad av Gestapo

Men under tiden hon var i Rom träffade hon också den charmerande Renato Senise, en något suspekt person i nöjesbranschen. Hans farbror var chef för Roms polis och Renato övervakade nöjeslivet och filmstjärnorna i staden. Tillsammans med den 15 år äldre Renato, som sysslade med många skumma affärer, levde Betty ett lyxliv och deltog i det hektiska nöjeslivet i staden. Renato och Betty umgicks med kändisar och diplomater, bland annat från Tyskland. 

Genom sin farbror fick Renato reda på att Betty övervakades, då det fanns påståenden om att hon var brittisk spion. När hennes uppehållstillstånd i Italien gick ut utvisades hon ur landet. Hon reste hem till Stockholm sommaren 1943 och Renato kom efter. De gifte sig och i maj 1944 föddes sonen Vincent. 

Men Betty var inte hemma med honom många dagar utan spelade revy på Chinateatern; sonen sköttes största delen av dygnet av en barnflicka. 

Renato, som hade haft många kontakter med nazister i Italien, hade värvats av tyska Gestapo till att bli tysk spion i Stockholm. Staden var vid den här tiden ett centrum för internationellt spioneri och Renato lyckades, mycket tack vare sin vackra fru Betty som ”lockbete”, få kontakt med tjänstemän från den amerikanska legationen. 

Amerikanerna blev deras vänner och anade inte att paret Senise-Bjurström samarbetade med tyskarna. Renato, med agentnamnet Seppi, fick pengar från sin tyska uppdragsgivare och pengarna användes till vilda bjudfester på hotellen. 

Att han hade så mycket pengar att röra sig med trots att han inte arbetade förklarade Renato med att han spelade på trav.

Skuggades och avlyssnades

Genom naiva amerikanska tjänstemän på ambassaden i Stockholm lyckades Renato och Betty skaffa fram hemlig information som lämnades till Georg Wagner, chef för den tyska underrättelsetjänsten i Sverige. 

Men genom kontoristen Erika Wendt, som arbetade på den tyska underrättelsetjänsten i Stockholm, fick den svenska säkerhetstjänsten reda på detta. 

Följden blev att Renato och Betty skuggades och deras telefoner avlyssnades. I september 1944 togs de in till förhör och fängsligt förvar. 

Det fastslogs att de hade spionerat för Tysklands räkning och avslöjat amerikanska hemligheter. 

Problemet för den svenska säkerhetspolisen var att spioneriet hade riktats mot USA och inte mot Sverige – men framför allt att en rättegång mot paret i svensk domstol skulle avslöja svenska spioner i tysk tjänst. 

Det ledde till att Renato Senise och Betty Bjurström släpptes fria trots anklagelsen om spioneri. Det blev således ingen rättegång och de tilläts resa med sin lille son till Berlin. 

Där hamnade de under Gestapos kontroll på ett hotell. I samband med ett flyganfall mot Berlin, då hotellet bombades i början av 1945, rymde familjen från sina bevakare och under många umbäranden kom de så småningom till Italien. Där blev de arresterade av gränspolisen och fick sitta i långa förhör men släpptes i krigets slutskede. 

Ville skiljas

Familjen reste vidare mot Renatos hemstad Rom, men blev där återigen fängslade på order från amerikanerna och anklagade för spioneri. Betty och sonen hamnade i ett kvinnofängelse där de satt i två månader efter krigsslutet. 

Betty hade dock fått skriva hem till föräldrarna i Sverige som kunde lösa ut henne, de betalade både böter och tågbiljett hem. 

Renato hamnade i fängelse under två år i Italien, men när han blev fri träffade han Betty och sonen Vincent i Paris. 

Under en period 1947 bodde familjen tillsammans i ett hyrt slott i staden, men Betty trivdes inte längre med sin man, hon kände sig som en fånge och ville skiljas från honom. 

I samband med att Renato återigen hamnade i fängelse i Italien på grund av trassliga affärer i hemlandet kunde Betty lämna honom. 

Skjuten av ex-mannen

År 1948 ställde Betty Bjurström upp i skönhetstävlingen Miss Europa i Monaco, detta efter att tidningen Vecko-Revyns Fröken Sverige-kandidat blivit sjuk och en reserv behövde kallas in. 

Betty levde ett kändisliv i Cannes och umgicks med dåtidens kändisar. Hon var en av favoriterna till titeln och hade troligtvis vunnit omröstningen, men efter presentationen av de tävlande kallades hon plötsligt till tävlingsjuryn som förklarade till hennes förvåning att hon var utesluten på grund av uppgifter som juryn fått om hennes tidigare liv, bland annat om att hon varit misstänkt Gestapo-agent. 

Uteslutningen sades sedan i pressen ha berott på att hon burit lösbröst i tävlingen, något som tävlingsledningen hittade på som en förklaring till uteslutningen. 

I februari 1949 skulle Betty åter träffa sin man i Paris för att få honom att skriva på papperen om skilsmässa. Men han vägrade. Renato sade att han hatade henne men att han ändå inte ville skiljas och yttrade: ”Om inte jag får behålla dig ska ingen annan få dig”. 

Efter några bråkiga dagar sköt han så henne i ett svartsjukedrama. En av kulorna som satt vid ryggraden gick inte att operera bort och den gjorde att Betty blev delvis förlamad. 

Hon sparade en av kulorna som togs bort och förgyllde den. 

Först 1954 gick skilsmässan igenom med Renato och Betty gifte sig då med en vän till sin bror. De fick en dotter, men äktenskapet varade bara något år. Renato Senise, å sin sida, avled 1957. 

Butiker

Betty Bjurström hade ett stort kontaktnät bland filmstjärnor och kändisar och umgicks med många berömda människor under 1950- och 60-talen, bland andra shahen av Iran och drottning Farah Diba, vars kröning hon var inbjuden till. 

När hon inte kunde fortsätta inom film- och teaterbranschen satsade hon på affärer i Stockholm. 

Hon bodde i en trerumslägenhet i Hallonbergen efter hemkomsten till Sverige och bedrev affärsverksamhet på Östermalm. Betty skrev två böcker om sitt liv, Våga vara vacker (1952) och Ingen dans på rosor (1959). 

Genom åren har det talats många gånger om att göra en film om hennes intressanta liv, men av någon anledning har det inte blivit av. En gång var hon en rikskändis i tidningarna, och beskrevs som en ”scandal beauty” och ”pinuppa”, men i dag är det få som känner till Betty Bjurström. 

Sven-Åke Henriksson