Marcus Hubertson

Arkeologen Sven Rosborn påstår att vikingakungen Harald Blåtands grav är hittad – i Polen!

Mer än tusen år efter sin död är han mer aktuell än någonsin, den kristne vikingakungen Harald Gormsson, han som åtminstone i eftermälet kallas Blåtand.

I vår kommer arkeologen och museichefen Sven Rosborn i Malmö med en ny bok som sägs omkullkasta en del av vad som tidigare uppfattats som fakta kring kung Harald.

– Det blir stor uppståndelse. Inte minst i Danmark, spår han.

Vad det handlar om är att Rosborn är övertygad om att man har hittat Harald Blåtands grav i Polen. Danska historiker har alltid hävdat att kungens kropp förts till Danmark och slutligen domkyrkan i Roskilde efter hans död i Polen.

Det är emellertid ingen hemlighet att den pelargrav i domkyrkan som pekas ut som Harald Blåtands är tom.

Mystisk guldplatta

Enligt Rosborn finns den riktiga graven istället några kilometer från den gamla vikingabyn Jomsburg, vid Wolin, ett tjugotal kilometer från Swinoujscie vid Östersjökusten. Hans kropp fördes aldrig hem till Danmark.

Harald Blåtand var kungen som kristnade danerna och den som allmänt ses som Danmarks grundare.

Rosborns intresse tog fart när en märklig guldplatta dök upp i ett polskt hem i Oxie, utanför Malmö, för fem år sedan och på nytt satte fokus på intresset kring var Blåtand tog vägen.

– Graven finns bara några kilometer från Wolin, säger Rosborn.

Mer vill han inte berätta. Han menar att hans bok är så fylld av sprängstoff att han inte vill förekomma den debatt som kommer att komma. 

Den runda guldplattan som knyts till Harald Blåtand är cirka fyra och en halv centimeter i diameter. Det väger 25,23 gram och har en guldhalt som varierar mellan 83 och 92 procent. Den har en latinsk text som översatt säger: 

Harald Gormsson, kung av danskar, Skåne, Jumne, staden Oldenburg.

Diskussion om äkthet

Plattan sägs ha hittats några kilometer från Wolin, i byn Wiejkowo, i mitten av 1800-talet i samband med att en gammal kyrka revs för att ge plats åt en ny. 

Hundra år efter fyndet hamnade den i en polsk familjs ägo och följde sedan med bland farmors ”knappar” när familjen flyttade till Malmö och Sverige.

För en handfull år sedan tog dottern med det till skolan och visade upp det för historieläraren. 

Ingen kunde säga vad det var för något, men diskussionerna tog snabbt fart.

Många uttalade snabbt sin skepsis mot föremålet. Experter på Naturhistoriska Museet kallade det en förfalskning.

Lars Olof Lagerqvist i Vä, utanför Kristianstad, är en av Sveriges främsta numismatiker och experter på vikingatida mynt. Han säger så här:

– Jag har sett många förfalskningar av mynt men aldrig sett något som liknar det här. Jag kan inte säga att det är en förfalskning.

Är det en dödsbricka?

Sven Rosborn menar också att det inte är ett mynt. Han har i en uppsats istället fört fram tanken att plattan är präglad i samband med Harald Blåtands begravning, och att det i sin tur skulle bevisa att den danske kungen begravts i Polen. Helt enkelt en vikingatida dödsbricka.

– Graven är hittad, men plundrad, säger Rosborn.

I Jomsburg (kallas ibland Jumne) fanns jomsvikingarna, som var Haralds allierade och ibland pekas ut som hans livgarde, en sorts elitförband, bland vikingarna. Hit sökte Harald sig när han blivit dödligt sårad efter en uppgörelse. 

I Jomsburg bodde också hans slaviske svärfar, Mistivoj.

Det finns historiker som säger att Harald störtades av sonen Sven Tveskägg av religiösa skäl.

– Harald var kristen och Sven inte lika övertygad, utan höll fast vid hednatron – men också de som säger att det var ett uppror då Harald ville att hans krigare skulle engagera sig i att flytta en stor sten på Jylland. Det var ett jobb som de inte kunde tänka sig att göra. Sven Tveskägg ställde sig på upprorsmännens sida och det blev strid. Missnöjet med den kristne kungen hade vuxit under en rad år. 

Sårades när han kissade?

Exakt hur Harald Blåtand blev dödligt sårad är oklart, men en lika populär som tveksam historia är att han sårades av en pil då han stod och kissade. Vissa uppgifter säger att det var Palnatoke som sköt honom. Palnatoke var gift med Sven Tveskäggs mor, fosterfar till Blåtands son.

Vikingatiden var en enda lång såpopera med tvärsgiften bland stormän och kvinnor. Mord och ränkspel hörde till och vad som är sant eller skröna i de få nedteckningar som finns är svårt att reda ut i dag.

Harald Blåtand dog 985 eller något av åren strax därpå. Han föddes omkring 920, kanske i East Anglia i nuvarande England, men hemma för honom var Jelling på Jylland, några mil nordväst om Kolding.

I Jelling ligger hans far, Gorm den gamle, sannolikt begravd. Även om Gorm inte var kristnad under sin levnad såg Harald till att han begravdes i stenkyrkan som rests mellan två enorma gravhögar, mitt i byn. 

Trelleborgar

Jelling omgavs av en enorm palissad som i dag märkts ut i form av ett konstverk med höga vita rör, som ger en uppfattning om storleken på byn. Det anses ha varit Nordens näst största stad efter Uppåkra och den har en enorm betydelse för danska historiker.

Harald Blåtand var en byggare. På hans tid sattes ett flertal olika fort, så kallade trelleborgar, upp för att försvara det danska riket. De flesta finns i Danmark, en av de största som också är utgrävd, utanför Slagelse på Själland. En finns, föga förvånande, i Trelleborg i Skåne. Medan många av de danska trelleborgarna daterats till Blåtands sista levnadstid är det mer osäkert om han kan kopplas samman med borgen i Trelleborg.

Det stora intresset för vikingarna har gjort att litteraturen kring Harald Blåtand vuxit för varje år, att vikingaborgar grävts ut och blivit populära utflyktsmål. 

Man kan ta färjan till Polen och till Wolin och Jomsburg där det årligen hålls en uppmärksammad slav- och vikingafest. Nästa blir i augusti 2019.

Då kan det bli Harald Blåtands år.

Per Erik Tell