Marcus Hubertson

När Owen Wister gav ut sin bok ”The Virginian” 1902 var det startskottet för ett nytt sätt att skildra Vilda Västern. Den starke, tyste och rakryggade cowboyen var född.

The Virginian blev födelsen av en helt ny litterär genre som skulle skapa mängder av tysta starka hjältar på hästryggen. Och inte bara i bokform. Med The Virginian som förlaga skapades en nio år lång tv-serie med Jack Drury som huvudrollsinnehavare. 

Dessutom gjordes ett antal långfilmer på samma tema. Boken trycktes i fyra upplagor redan det första året och mitt exemplar, en pocketbok, har tryckåret 2014. 

På svenska kom den ut 1914 under den fantasilösa titeln Cowboysblod. 

Nu måste det emellertid också sägas att ramhistorien om den tyste starke hästkarlen som med sin revolver kämpade mot laglöshet och skyddade barn och kvinnor och därmed civiliserade Vilda Västern inte var ny. Men det som tidigare publicerats var i novellens form, små korta historier som egentligen hade mer brännpunkt på det som hände istället för att beskriva huvudrollsinnehavaren. 

Långa ritter och gemenskap

Och det skulle komma efterföljare i massor. Tom Mix, Lone Rider, Bat Masterton, Billy the Kid, Bröderna Dalton, berättelser som tillskrevs Buffalo Bill, Davy Crockett och inte minst bröderna Earp som tillsammans med Doc Holliday rensade Tombstone. 

En annan är Vilde Bill Hickock som blev skjuten i ryggen vid pokerbordet och ligger begravd i Mt Moriah Cemetery Deadwood South Dakota. Bredvid honom ligger föresten Martha Jane Canary, mer känd som Calamity Jane, vid sidan av Annie Oakley, en av de få kvinnliga hjältarna i Vilda Västerns historia. 

Förutom dessa skrevs under förra seklet mängder av böcker om indianer, varav Den siste Mohikanen säkert lästes av de flesta pojkarna på 1940- och 50-talen. 

Vilda Västern fick ett kraftigt genomslag också i Sverige bland annat genom tv-serier som Ponderosa, Bröderna Cart­wright, Det lilla huset på prärien, High Chapparal, Rawhide och andra långserier som lyfte fram det ideal som Owen Wister med sin bok The Virginian skapat. 

I romanen beskriver författaren det hårda livet på präriens rancher. Under långa ritter drevs kreaturen upp till de stora slakterierna i Chicago. Man övernattade under bar himmel och kocken i sin kokvagn var en av de viktigaste i arbetslaget. Sexskjutaren satt sällan hårt i hölstret och det fanns både en gemenskap mellan ranchens cowboys och naturligtvis också tävlan om att vara den tuffaste av kofösare inom gänget. 

Ett samhälle växer fram

Men Owen Wister beskriver också fester där en familj bjuder in alla boende i området på barbeque med en hel stut på grillen och där whiskyn flödar och fiolspelare lockar till dans. Både polska, schottis och kadrilj fanns med på repertoaren och glädjen stod högt i tak. 

Att hela familjen från småbarn till äldre fanns med beror på den ständiga faran av illasinnades anfall.

Owen Wister beskriver också framväxandet av ett samhälle genom bygge av skola i Bear Creek, den skola där den vackra Molly (hustruns namn) Wood anställs för att ge de kommande generationerna den kunskap i läs- och skrivkonsten som cowboys i allmänhet saknade. 

Även andra byggstenar i ett kommande civilt samhälle, som besök av pastor och planer på kyrkbygge, berörs i sin linda. 

Owen Wister föddes den 14 juli 1856 i Germantown Pennsylvania. Han hade välsituerade föräldrar. 

Pappan Owen Jones Wister var läkare. Mamma Sarah Butler Wister var dotter till Fanny Kemble, en brittisk skådespelare. Han gick i skolor både i USA, England och Schweiz och avslutade sin utbildning på Harvard University i Cambridge.

Han första intresse var musiken, och han studerade ett par år på konservatoriet i Paris. 

Efter en kort anställning på en bank i New York började han studera juridik och tog examen på Harward Law School 1888., 

Hans författarkarriär började redan 1882 när han skrev en parodi på en roman från 1812, The Swiss Family Robinson. Hans titel var The New Swiss Family Robinson. Den prisades högt och Mark Twain skrev ett personligt brev till Owen Wister och berömde honom. 

Campade med Roosevelt

Wister hade sedan 1885 tillbringat ett antal sommarmånader i Wyoming. Han var ute efter jakt och fiskeupplevelser och att få tillbringa nätterna under präriens blå himmel tillsammans med sin vän Theodore Roosevelt, den blivande presidenten. 

Efter sex resor till dåvarande territoriet Wyoming gav han upp juridiken och blev författare på heltid. 

Det var då han slog sig ner i Medicine Bow, och satte orten på kartan. Med inte ens 300 boende och bara en liten skola finns inte mycket att berätta. Järnvägen som Owen Wister i boken anlände med finns kvar, men de flesta tågsätten som nu drar förbi är oerhört långa godståg som med två dielselok i ena änden och ett tredje i den andra långsamt tutar sig fram över präriens vidder. 

Då, i romanens tid, gick det bara ett tåg västerut dagligen och efter en liten tid kom det andra tåget och pustade sig fram österut. Så att bosätta sig granne med stationshuset gav inga problem. 

Owen Wister gifte sig 1898 med Mary ”Molly” Channing Wister och paret fick sex barn innan hon dog år 1913. Owen Wister avled 1938.

Text och foto:

Kjell Mazetti