Betty Perske tvingades avbryta sina teaterstudier när hennes mamma inte kunde finansiera skolgången. Detta till trots blev hon en av de riktigt stora i Hollywood under sitt artistnamn – Lauren Bacall!
Unga Betty Perske hade tvingats att avsluta sina studier på American Academy of Dramatic Arts i New York, där hon läste drama med bland andra Kirk Douglas. Hennes mamma, Natalie Weinstein Bacal, hade helt enkelt inte råd att låta sitt enda barn fortsätta efter det första året. Det var dåliga tider och pengarna räckte inte till. Sin pappa, den polskättade William Perske, hade Betty knappast sett till sedan han lämnade hennes mamma, den rumänskfödda Natalie, när Betty var fem år.
Skolan hade stipendier för mindre bemedlade elever, men de var enbart till för unga män. Skolan varken ville eller kunde ändra reglerna för den kvinnliga elevens skull.
Men unga Betty, som var född den 16 september 1924, släppte inte sin dröm om en framtid på scenen. Dansat hade hon gjort sedan barnsben och teaterdrömmarna hade fötts när hon gick i grundskolan.
För att försörja sig arbetade hon som mannekäng på olika varuhus samt som garderobiär på St James Theatre. Hon gick också på otaliga provspelningar, vilket resulterade i en och annan liten teaterroll. Samtidigt tog hon sin mammas flicknamn, Bacal. Namnbytet kändes bra och mor och dotter kämpade på.
Erbjöds kontrakt
Genom uppdragen som mannekäng kom Betty så småningom, i mars 1943, att pryda omslaget till det prestigefyllda magasinet Harper’s Bazaar. Bilden på förstasidan kom att ge den unga Bettys karriär en rejäl knuff framåt, inte minst genom att regissören och producenten Howard Hawks fick upp ögonen för den blonda skönheten med den sensuella rösten.
Hawks erbjöd miss Bacal ett sjuårskontrakt på Warner Brothers och såg till att hon också fick ett mer glamoröst namn, Lauren i stället för Betty och Bacall i stället för Bacal.
Howard introducerade Lauren också för sin hustru, stylisten Slim Hawks. Tillsammans skapade de den sobra klädstil med raka linjer som allt sedan dess utmärkte Lauren.
Det var också Slim som såg till att Laurens mörka, distinkta röst framträdde allt mer. Slim tog helt enkelt med Lauren till en logoped som lärde Lauren att tala på ett annorlunda sätt. När allt detta var klart väntade den första stora rollen. 20 år gammal, 1944, spelade hon in sin första film Att ha och inte ha, baserad på Ernst Hemingways bok med samma titel.
Träffade Bogart
Arbetet med filmen kom att förändra i princip allt för Lauren. Yrkesmässigt etablerade hon sig som ett av de stora namnen i Hollywood och privat genom att hon träffade den 45-årige Humphrey Bogart. Kanske hade Bogart redan tänkt tanken att lämna sin dåvarande hustru, skådespelerskan Mayo Methot? Kanske sökte Betty/Lauren en äldre man som kunde ge henne den trygghet som försvann när fadern svek? Oavsett anledning växte passionen och kärleken mellan filmens två huvudpersoner. Bogart lade in om skilsmässa från sin hustru och så snart som den gått igenom gifte sig paret.
Vigseln ägde rum den 21 maj 1945 på magnifika Malabar farm, strax utanför staden Lucas i Ohio. Där bodde Bogarts bäste vän, författaren Louis Bromfield.
Bogart/Bacall bosatte sig i Hollywood, arbetade vidare med sina respektive karriärer fram till 1949, då paret fick sitt första barn, sonen Stephen. Tre år senare föddes dottern Leslie.
Paret kan tyckas vara ett unikum för sin tid i Hollywood. De hade inga problem med vare sig alkohol eller otrohet, de levde ett vanligt familjeliv, något som de båda prioriterade. Bogart fortsatte arbeta som tidigare medan Lauren valde att stanna mer hemma med barnen. Om arbetet förde Bogart långt bort följde Lauren och barnen med. Inspelningen av Afrikas drottning 1951 var ett exempel på det. Lauren och sonen Stephen åkte med till Afrika för att kunna leva familjeliv under arbetets gång.
Valde noga
Lauren hade inte helt gett upp sin karriär, men hon valde noga vilka filmer hon ville göra. Det gav henne ett oförtjänt rykte om att vara svår att samarbeta med. Hennes sparsmakade val av roller påverkade samtidigt karriären positivt. Genom att enbart spela in filmer som Lauren visste att hon kunde göra något bra av blev också recensionerna goda.
1950 spelade hon in musikalen Young Man with a Horn, där hon agerade mot sin tidigare klasskamrat, Kirk Douglas. Tre år senare spelade hon in komedin Hur man får en miljonär, med bland andra Marilyn Monroe. Fyra år senare väntade Förlåt, vi är visst gifta, där hon spelade mot Gregory Peck. Paret Bacall/Bogart arbetade också tillsammans. I början av 1950-talet gjorde de radioteaterserien Bold Venture tillsammans.
Kalla kriget nådde också in i filmstudiorna under 1950-talet och kommunistskräcken resulterade i att de skådespelare, regissörer, producenter, manusförfattare och andra som misstänktes hysa kommunistsympatier svartlistades.
Bacall och Bogart hörde inte dit utan sällade sig till den förhållandevis magra skara som hade kraft och mod att protestera mot svartlistningen.
Båda engagerade sig dessutom för det demokratiska partiet. Lauren stöttade 1952 demokraten Adlai Stevensons presidentkampanj och Robert Kennedys 1964.
Återvände till New York
Men trots att Lauren och Humphrey satsade helhjärtat på varandra och barnen smög sig snart mörka moln in över horisonten. 1956 blev Humphrey allvarligt sjuk; han hade drabbats av strupcancer. Cancern var elakartad och cancerbehandlingen låg under 1950-talet i sin vagga. Utgången var oundviklig. Humphrey Bogart avled den 14 januari 1957.
Som ung änka beslöt sig Lauren att återvända till sin hemstad, New York, och till teatern.
Under 1960-talet återfanns Lauren Bacall ofta på Broadway. Hon medverkade i succéer som Kaktusblomman (1965) och Applause (1970). Hon spelade även in filmer, bland annat Harper med medspelare som Paul Newman, Robert Wagner och Janet Leigh.
Tillsammans med Sean Connery och Ingrid Bergman spelade hon 1974 in Mordet på Orientexpressen. Två år senare spelade hon mot westernhjälten John Wayne i hans sista film, Den siste gunfightern.
Så småningom träffade Lauren kärleken igen. Hon förälskade sig i kollegan Jason Robards. Paret gifte sig på nationaldagen, den 4 juli 1961. Den 16 december samma år föddes sonen Sam.
Men äktenskapet blev inte lyckligt, orsaken till det uppges ha varit Jason Robards alkoholproblem.
I september 1969 gick skilsmässan igenom.
Vänskap viktigt
Därefter valde Lauren att leva ensam. Men ensamheten var inget som hon någonsin beklagade sig över. Hon påpekade i flera intervjuer att hon levde ett rikt liv tillsammans med sina tre barn, deras respektive och barn. I sitt hem, en niorumsvåning i exklusiva Dakota Building i Central Parks sydvästra hörn på Manhattan i New York, umgicks hon med sina trogna och nära vänner.
”Vänskap är oerhört viktigt för mig”, sade hon i en intervju i BBC-programmet Face to Face med Jeremy Isaacs.
Lauren Bacall valde att inte gå i pension, även om hon med ålderns rätt valde att arbeta i ett lugnare tempo.
Under 2003 gästade Lauren Bacall Sverige då hon spelade in Lars von Triers Dogville i Trollhättan mot bland andra Nicole Kidman. Bacall och Kidman medverkade båda i filmen Birth 2007.
Samma år som hon avled medverkade hon med sin röst i den 12:e säsongen av Family Guy.
Självständig
Arbetet beskrev hon ofta som en grundbult i livet.
”Arbetet har räddat mig undan mycket tråkigheter. När Bogart hade dött arbetade jag och det var bra, det hjälpte mig att gå vidare. Vid sidan av barnen och hälsan är arbetet det viktigaste i mitt liv. Det hjälper mig att se framåt och hitta mening i livet. Agerar jag inte så skriver jag”, sade hon i Face to Face.
Att själv styra sitt liv är annat som hon lyft fram som viktigt för henne.
”Min mamma var självständig och det har varit viktigt för mig. Det är något som jag också har lärt mina barn att vara,” sade hon till Jeremy Isaacs.
I otaliga interjuver har Lauren Bacall talat om vikten av att leva i nuet och inte fastna i det förgångna.
Men vid tre tillfällen har hon tittat noga tillbaka på sitt eget liv, nämligen när hon skrev sina självbiografier: Lauren Bacall – By Myself som publicerades 1978, Now som gavs ut 1994 och slutligen Lauren Bacall – By Myself and then som gavs ut 2005.
Hedrad
Under åren har Lauren hedrats för sina insatser på scenen och vita duken.
1997 nominerades Bacall till en Oscar för sin insats i The mirror has two faces som hon spelade in 1996, 50 år efter sin första nominering. American Film Institute utsåg Lauren Bacall 1999 till en av de 25 bästa kvinnliga filmstjärnorna i klassiska Hollywood. Tio år senare tilldelades hon en Heders-Oscar för sina filminsatser.
Lauren Bacall avled av en stroke den 12 augusti 2014, en månad innan hon skulle fylla 90 år. I sitt testamente hade hon avsatt 10 000 dollar för att hennes yngste son skulle ta hand om hennes hund, en papillion vid namn Sophie.
Bacalls trotjänare, Isla Hernandez och Maria Santos, fick ärva 15 000 dollar respektive 20 000 dollar. Resten av förmögenheten gick till de tre barnen och de fyra barnbarnen.
Lauren Bacall är begravd på Forest Lawn Memorial Park i Glendale, Kalifornien.
Marita Wass
