Den 17 april 1967 var Kathy Switzer den första kvinna som deltog i Boston maraton. Arrangörerna försökte högljutt och fysiskt att stoppa henne, men hon klarade de 4,2 milen. Våren 2017 sprang hon loppet igen, 70 år gammal. 

Kathrine ”Kathy” Switzer föddes i Amberg i södra Tyskland den 5 januari 1947. Hennes pappa var en amerikansk militär, förlagd i landet vid tiden för andra världskrigets slut. 1949 återvände familjen till USA och slog sig ner i Fairfax county i Virginia. 

12 år gammal började Kathy att springa regelbundet, ivrigt påhejad av sin far. Den unga flickans mål var en eftertraktad plats i sin skolas innebandylag. 

Snart kom drömmen om innebandyn att svalna, Kathy hade hittat sin passion, löpningen. 

”När jag sprang kände jag mig för första gången kraftfull, fri och orädd. Ju längre jag sprang, desto starkare kände jag mig”, har hon senare berättat.

Efter high schoolstudier fortsatte hon till college i staden Lynchburg i hemstaten. 1967 bytte hon lärosäte till Syracuse university i staten New York, där studier i journalistik och engelsk litteratur väntade. Vid sidan av studierna tog löpningen en allt större del av Kathys liv. Hon kunde bittert konstatera att hon hindrades på grund av sitt kön. Kvinnor fick helt enkelt inte delta i majoriteten av de lopp som anordnades. 

Utmanade systemet

1967 utmanade hon systemet genom sin anmälan till Boston maraton, det anrika lopp som årligen anordnas på Patriots day, den tredje måndagen i april. 

”Det stod inte uttryckligen i anmälningshandlingarna att det var ett lopp enbart för män. Det fanns inte heller någon ruta för könstillhörighet att kryssa i på blanketten. Jag signerade anmälan på samma sätt som jag signerade mina artiklar som journalist, med K V Switzer. Troligtvis utgick arrangörerna från att K och V var initialerna till ett manligt namn”, förklarar hon på sin hemsida det faktum att hon alls fick en nummerlapp.

Anledningarna bakom anmälningen var många. En var att hennes tränare hävdade att ett maraton var alldeles för långt och för tungt för kvinnor. Den unga amerikanskan bestämde sig för att visa att han hade fel.

Den 17 april 1967 stod 20-åringen på startlinjen som den första kvinnan som sprang Boston maraton, med nummerlapp på bröstet. Hon gav sig iväg, ivrigt påhejad av många i publiken. Men hon upptäcktes av tävlingsledaren Jock Semple. Han kämpade för att stoppa den unga kvinnan genom att handgripligen försöka dra av henne nummerlappen. 

Påhoppad

”Försvinn från mitt lopp och ge mig nummerlappen”, vrålade Semple till Kathy under det att hennes storvuxne pojkvän, Tom Miller, en stor och tung atlet som spelade amerikansk fotboll, försvarade henne. Miller knuffade Jock Semple åt sidan med sådan kraft att Semple mer eller mindre flög över trottoaren. Kathy kunde fortsätta loppet. 

Bilderna av den hektiska situationen när Jock Semple försökte riva av Kathy nummerlappen spreds över tidningarnas förstasidor världen över.

Hon kom trots allt i mål, på tiden 4 timmar och 20 minuter. Det var en timma sämre än amerikanskan Bibbi Gibbs tid. Gibbs sprang utan nummerlapp, hon hade aldrig anmält sig.

Efter loppet hävdade Will Cloney, vd för arrangerande Boston Athletic Association, BAA, att kvinnor inte kan delta i ett maraton eftersom reglerna förbjuder det. 

”Om vi inte har regler i samhället kommer vi att hamna i ett totalt kaos. Det är inte jag som bestämt reglerna, men jag försöker att följa dem. Det finns helt enkelt inte plats för löpare som inte uppfyller kriterierna. Om den där flickan hade varit min dotter hade jag gett henne ett kok stryk”, sade han.

Switzer var väl medveten om vikten av hennes deltagande och resultat.

”Jag visste att om jag bröt skulle ingen tro att kvinnor kan klara ett helt maraton. Då skulle alla ha sagt att jag bara ställt upp för att få uppmärksamhet. Det skulle ha inneburit att kvinnors idrottsinsatser än mer skulle ha hamnat i bakvattnet. Om jag hade brutit hade Jock Semple och andra av hans sort vunnit. Jag blev rädd när han angrep mig, men rädslan förvandlades snart till ilska”, har hon sagt i intervjuer.

I löpningens tjänst

Kvinnorna fick betala ett högt pris för hennes deltagande i loppet. AAU straffade alla kvinnliga löpare, förbjöd strax därpå alla kvinnor att delta i lopp med manliga löpare. Den som bröt mot de reglerna skulle inte få delta i några lopp över huvud taget. 

Men så småningom svängde opinionen till kvinnornas fördel. Allt fler lopp kom att välkomna båda könen. Switzer deltog när chansen gavs. 

Den 17 april 1972 välkomnades kvinnor för första gången officiellt i Boston maraton. Switzer stod givetvis redo i startfållan. 

1974 sprang hon New York City maraton och var den kvinna som fick bäst tid, imponerande 3:07:29. Sitt bästa resultat gjorde hon i Boston 1975 med en personbästa-tid på 2:51:37.

Som sakkunnig i långloppens konst blev hon senare sportkommentator på tv. Det första maraton hon kommenterade var 1984, då OS anordnades i Los Angeles. Insatsen berömdes och hon prisades med en Emmy, motsvarigheten till tv-världens Oscar. 

Förbättrat för kvinnor

Switzer har under hela sitt liv arbetat hårt för att öka kvinnors möjligheter till idrott. Tillsammans med kosmetikaföretaget Avon startade hon för 30 år sedan en turnering, Avon international running circuit. Turneringen engagerade över en miljon kvinnor i 27 länder och bidrog till att kvinnligt maraton blev en OS-gren som genomfördes första gången vid spelen i Los Angeles 1984. Turneringen sägs dessutom ha bidragit till att synen på kvinnligt idrottande förändrats även i länder där det varit ett mycket eftersatt område. Än i dag anordnar företaget turneringar i Brasilien, Chile, Mexiko, Tyskland och Schweiz. 

2011 valdes Kathy Switzer in i National Woman’s Hall of Fame för att ha skapat en social revolution som gav kvinnor över hela världen en kraft genom löpningen. Hon erövrade långloppen för dem. 

1997 skrev långloppsdrottningen boken Running and walking for women over 40. Tio år senare gav hon ut sina memoarer, Marathon Woman, 40 år efter hennes första Boston maraton. 

I april 2008 tilldelades hon utmärkelsen Marathon Women för att hon som journalist gjort inspirerande porträtt av idrottskvinnor.

Kathy har grundat välgörenhetsstiftelsen 261 Fearless foundation, som arbetar för att förbättra möjligheterna för kvinnliga löpare över hela världen.

I dag är 58 procent av deltagarna i långlopp i USA och Kanada kvinnor. 

”Det är inte så konstigt. Löpningen får kvinnor att må bra, bygga sin självkänsla och ge dem en styrka som de inte tidigare haft. Dessutom är det en billig och tidsbesparande motionsform. Många kvinnor hinner springa trots hektiska dagar med barn, arbete och hem”, konstaterar den forna atleten.

Repris 50 år senare

Den 17 april 2017, 50 år efter det omtalade loppet, sprang den nu 70-åriga amerikanskan än en gång Boston maraton. Hon började träna 18 månader tidigare och hade strikta läkarorder att inte träna mer än varannan dag. Hon ville träna oftare, men hon löd läkaren för att klara utmaningen att springa de dryga fyra milen. 

Deltagandet väckte uppmärksamhet, dels på grund av Kathy Switzers ålder, dels för att hon ett halvsekel tidigare bröt den tidigare så strikta könsbarriären på samma plats. 

Switzer sade sig minnas varje minut av loppet för 50 år sedan. ”Det var en väldig press, ungefär samma som jag känner i dag, sade hon innan loppet i april i fjol. 

Sluttiden blev 4.44.31. På bröstet satt en nummerlapp med samma nummer som när hon sprang första gången, 261. Boston Athletic Association förkunnade då att ingen i framtiden kommer att få använda det startnumret, för att hedra henne.

Kathy Switzer lever i dag ett aktivt liv, hon är gift med den brittiskfödde löparen och författaren Roger Robison. Paret delar sin tid mellan USA och Nya Zeeland. Fortfarande älskar Kathy att springa, hon försöker, precis som hennes pappa en gång uppmanade henne, att springa några miles varje dag. 

Marita Wass